Adorable adult boys 341378

Min hund bet mitt barn. Måste han avlivas?!

Vad gör man som hundägare om ens hund biter en annan person eller hund? Det kan finnas mycket jobbiga känslor i en sådan situation. I vår text får du en bättre insyn från hundens perspektiv samt råd om hur du hanterar det som inträffat.

Artikeln är skriven av veterinär på FirstVet - Visste du att vi erbjuder kostnadsfri, trygg vård och rådgivning via videosamtal med erfarna veterinärer direkt i din mobil? Kort väntetid och första videosamtalet är alltid gratis. Ladda ner appen och ställ dina frågor till oss!

Tiden står stilla i villan på Björkåkravägen 12. Alla håller andan. Efter att morr och gråt tystnat är luften tät, fylld av vanmakt, frågor och frustration. Bakom ett galler sitter en hund. Han brinner av ilska. Och på vårdcentralen ett par kilometer bort sitter en ung tjej. Hon blöder från kinden. Hennes pappa klappar lugnande de skälvande små händerna. Hans hjärta bultar som om det försöker bryta sig ut ur bröstkorgen, men han försöker hålla sig lugn, för hennes skull. Hennes mamma vankar av och an framför hunden bakom grinden. Hon blänger och gormar åt hans håll. Hennes hjärta rusar också, men hon tänker verkligen inte hålla sig lugn. Kinderna är blöta av tårar av besvikelse och rädsla och de sammanbitna käkarna öppnas bara för att skrika ut ilska. Hon vill inte avliva honom, hon vill dräpa honom. Det är förståeligt att hon känner så. Han bet hennes barn.

Han bakom gallret då. Han vars ilska slutligen lagt sig. Borde han få leva eller dö? Är han en tickande bomb eller var hans handling förståelig? Det handlar inte om att acceptera och förlåta eller förkasta och straffa. Det handlar om att förstå. Men mest handlar det om ansvar. Ikväll beställer ingen tid för hans sista spruta. Stormen ska mojna först. Känslor i tornado ska inte fatta irreversibla beslut. Det ska förnuftet göra.

Viktiga frågor behöver besvaras, riskbedömningar och prioriteringar behöver göras. Mamma Lena ringer både en veterinär och en hundpsykolog. Redan dagen därpå ska två experter stå jury i en domstol som får avgöra Niccos öde. I natt sover han i häktet. Så långt borta från Nellys rum det bara går.

När Nelly och pappa Carl kommer hem framåt kvällen är både kinden och sticket efter stelkrampssprutan omplåstrat. När Nelly går in genom ytterdörren rycker hon ofrivilligt till vid ljudet av Niccos skall och i samma stund går ett pappahjärta sönder. Det är kanske där och då han säger farväl till sin hund. Trots att han kommer vara bromsklossen i historien. Men just nu spelar det ingen roll hur mycket Nelly bönar om att Nicco ska förlåtas, även han vill dräpa sin hund. Det är förståeligt att han känner så. Han bet ju hans dotter.

Nästa dag är det ett hårt tag om kopplet som leder Nicco mot bilen som styrs mot veterinärkliniken. De reser under tystnad. Ingen frågar hur han har det där bak. Inget tuggben ges inför färden. Men innan de går in på kliniken är det en uppgiven men ömsint matte som drar sin hund intill sig. Hon får inte fram några ord, men han känner hur all hennes kärlek krockar med all hennes besvikelse. Han hade velat säga att han bara sa till, att han försökte få henne att sluta, att det bara var därför han bet. Att ilskan kom ur ett obehag som drev honom till vansinne. Men inget sägs. Ändå känns allt.

Och här kära läsare går vår berättelse isär. Vi står nämligen i ett vägskäl, låt oss först ta till höger.

Den veterinärmedicinska utredningen hittar ingen orsak till Niccos attack. Han verkar inte ha ont eller vara sjuk. I samma lokal träffar matte och hund sedan en hundpsykolog. Den utredningen finner orsaker till hundens agerande. Orsaker som bottnar i en hundfostran av stundvis hårda tag, paragraf-läsning där Niccos huvud fixerats och haranger av tillsägelse haglat. Det visar sig även att samspelet mellan barn och hund varit tämligen oövervakat. Matte och husse har ”litat på” Nicco och utgått från att han aldrig skulle ta till tänderna oavsett allt. Ingen har sett de små varningssignalerna Nicco gett ifrån sig när lill-matte burit, borstat och pussat på huvudet. En dag rann hans bägare över. Det var egentligen bara det som hände. Men bara det, ändrade allt.

Visst kan de lära sig hundspråk och förebygga att det händer igen, visst kan de ha bättre koll och lära sig fostra honom på annat vis. Och visst kan de förstå att hundar säger ifrån på hundars vis. Han högg ju inte fast, han ruskade inte, han markerade bara i tillrättavisande syfte. Visst kan de begripa allt det där. Och… en hund som än gång bitit behöver inte göra om det, eller så gör han det. Omständigheterna avgöra. Omständigheter man måste ha koll på. Nelly kommer aldrig mer luta sig över sin hund, hålla fast hans huvud eller pussa hans hjässa. Hon vet det nu. Hon har ett ärr på kinden som påminner henne. Nicco däremot vet inte det. Tid och erfarenhet kanske övertygar honom. Vem vet. Och Nellys föräldrar kommer aldrig mer lita på Nicco. Det kanske de aldrig borde ha gjort. En hund är en hund. De skiljer sig från oss. Att säga ifrån är inte ett tillitsbrott ur deras perspektiv. Nej vår syn på tillit har inget med hundars syn på försvar att göra. Nicco behöver dessutom få hjälp med rädslorna som väcks när någon tar honom på huvudet. De känslorna behöver vändas. Annars finns det en risk. Annars kan det ske igen. Tyvärr kan det det ändå.

Dagarna efter är fulla av ambivalens. Å ena sidan, å andra sidan. Processen framför dem kommer ta tid, kräva engagemang och konstant övervakning. Carl kan tänka sig att ge det ett försök. Han förstår så mycket mer nu, han är inte arg eller rädd längre. Han älskar sin hund. Jycken som var deras allt innan de fick barn. Han ber sin fru vara barmhärtig, han ber henne förstå och försöka. Han ber henne tills ögonen blir blanka och hakan darrar. Nelly vill ju försöka igen. Hon vill ju ha kvar sin hund argumenterar han. Samtidigt blinkar dottern till en extra gång när Nicco kommer in i rummet. De höga stolarna vid köksön har blivit hennes tillflyktsort. Carl ser det, men hoppas att det ska gå över. Lena ser det med, hon tänker inte vänta på att det ska gå över. Hennes hjärta blöder, men inte för hunden. Här går de isär.

Lena vägrar låta Nellys åsikt avgöra utfallet. Det är inte rättvist att lägga det på ett barn. Det är verkligen inte rättvist. Och inte heller är det en schysst prioritering att låta ett barn leva i rädsla oavsett om det erkänns eller bara syns. Varför förstår hennes man inte det. Varför tjatar han och gör allt så svårt. Trots att orsaken till bettet troligtvis går att lösa, är det i detta fall en ansvarstagande och bestämd mor som sätter ner foten trots att det river i hjärtat. För hon vill inte att en rädsla ska färga en barndom. Hon fattar beslutet för sin dotters skull. Hon ser det så, trots att omvärlden ber henne tänka om. Nelly allra mest. Hon kommer förstå och förlåta sin mamma, om 20 år, när hon själv blivit en. Carl accepterar beslutet med tiden. Han hör i sin frus röst att läget är låst och innerst inne vill han inte bära ansvaret om det sker igen. Händelsen sliter dem inte isär men den sätter spår. Det tar år för Nellys händer att inte svettas när hon hör hundskall. Det tar en evighet för henne att våga klappa en hund igen. Och än har ingen av dem har sörjt klart Nicco. Ingen.

Nu backar vi tillbaka till vägskälet, dagen efter händelsen… denna gång tar vi till vänster.

Lena och Nicco kliver nu in till hundpsykologen först. En lång utredning hittar inga psykologiska förklaringar. Hunden är balanserad och glad, tillgänglig och tränad på ett sunt sätt. Hundpsykologen kan känna, klämma och hålla runt huvudet. Han verkar inte ha några farhågor som påverkar, han har kanske bara svarade på vad han upplevde som en hotfull situation. Det är deras första slutsats. Lena ställer frågan, ”Måste vi avliva honom?”. Motfrågan om familjen i alla framtida situationer när dotter och andra barn interagerar med Nicco kan övervakas svarar Lena bestämt ja på. Därför övergår det till att lära sig mer om hundens språk, förebyggande åtgärder och relationsfrämjande övningar. Allt känns hoppfullt. Men av säkerhetsskäl och som standardprocedur vid bett remitteras Nicco en smärtutredning hos veterinären på kliniken. Där mörknar allt.

Efter en noggrann medicinsk undersökning finner man artros i Niccos tåleder. Han kan ha reagerat ur smärta. Efter en lång konsultation med veterinären känns läget ändå hoppfullt. Smärtlindrande behandling och kortare klor kan dämpa smärtan och därmed risken. Med den logiska förklaringen är Lena villig att prova ett tag till. Hundpsykologen som vet hur smärtinducerad aggression kan utvecklas är tveksam, men mellan en hundägares starka vilja och en optimistisk veterinär faller hennes ord platt. Nicco åker hem.

Husse och Nelly är överlyckliga. Och det kanske är den lyckan som förminskar synen på den allvarliga orsaken. Framför familjen ligger ett stort ansvar. Träning, behandling och övervakning, tillsammans håller de stenhårt i den fanan. Ett tag. Och Nelly får hjälp att övervinna sin oro.

Nicco biter kanske aldrig igen. Eller så gör han det. När ålder hinner ikapp honom och smärtlindringens effekt avtar, då kan de ske igen. Eller när föräldrarna börjar tumma på övervakningen för allt går ju så bra. Denna gång leder oss vägen inte till ett definitivt slut. För det kan gå bra. Och det kan gå åt pipsvängen. Vems felet är om det sistnämnda sker är kanske inte relevant att fastställa. Eller av högsta vikt. För någon behöver våga ta ansvar för att hundar inte skadar andra.

En hund som en gång bitit behöver i regel inte göra om det, eller avlivas. Går bakomliggande orsaker att lösa är prognosen god. Sen finns det fall där åtgärder inte ens bör reflekteras över. Där svart är svart och vitt är vitt. Fall utan vägskäl. Fall så allvarliga och orsaksfaktorer så opåverkbara att den sista sprutan är det enda som är riskfritt.


INFORUTA:

Vanliga orsaker till hundbettet
Vanliga scenarion hundar biter sig ur är om de känner sig trängda, som vid ”kramar” eller andra lägen de är fasthållna, vid ansikte mot ansikte interaktion eller om de sitter uppbundna. Andra återkommande situationer är om de blir störda kring mat eller resurser som leksaker eller ben, samt om de störs när de sover eller har hand om sina valpar. Omriktad jakt eller revirförsvar är andra orsaker bakom hundbett. Smärta är en annan vanlig anledning till att hundar bits, denna form av aggression är skarp och vanligtvis ser vi ingen tydlig orsak i sammanhanget bakom ilskan då den är internt motiverad.

De flesta hundbett anses oprovocerade men hundar har alltid en orsak bakom sitt agerande.

Olika typer av bett
Det finns olika typer av bitskador: rivskador (som ur hundens perspektiv är en tillsägelse utan intention att skada), punktionssår som kräver ett kraftigare bett av hörntänder och sist avslitningsskador där hunden huggit fast och ruskat.

De flesta hundbett mot barn riktas mot ansiktet och är en markering i tillsägande syfte.

Lagen
Vid hundbett råder lagen om tillsyn över hundar och katter. Enligt 19 § i lagen ska en skada som orsakas av en hund ersättas av hundens ägaren. Strikt hundägaransvar råder alltid.

Att förebygga ett hundbett

- anta aldrig att andra kan hantera din hund på samma sätt du eller familjens barn kan.

- kräv att andra respektera när din hund ber om ökat avstånd genom att exempelvis morra, backa, huka sig, titta bort, gäspa, lägga sig ner i underkastelse, blotta buken.

- låt ingen leka med din hund utan din uppsikt.

- låt inte barn reta, bära eller leka uppstressande lekar som kamp- eller jaktlekar med din hund.

- undvik att främmande interagerar med din hund om han/hon är uppbunden, vilar, vaktar reviret, äter etc.

- förklara för andra att om en hunden kommer fram och nosar innebär det inte att han/hon vill bli klappad.

- om någon vill klappa din hund kontrollerar du först om hunden vill bli klappad och ber sedan personen klappa underifrån och upp, inte ovanifrån som på huvudet.

Hos oss får du gratis råd, behandling eller remiss med djurförsäkring.

Ställ din fråga direkt till någon av våra veterinärer. Genom videosamtal får du snabbt råd, diagnos och behandlingsförslag. Vid behov får du även remiss och i vissa fall recept.

Kom igång
  • Gratis för alla med djurförsäkring.
  • Råd, behandling eller lokal remiss.

Fler artiklar om

Kom igång