Artros hos hund

Inledning

Artros är en ledsjukdom och en mycket vanlig orsak till ledsmärta, hälta och stelhet hos hundar. På fackspråk brukar sjukdomen kallas osteoartrit. Artros drabbar oftast medelålders till äldre hundar, men även yngre hundar kan drabbas om de har något underliggande ledproblem (exempelvis armbågsledsdysplasi, höftledsdysplasi eller en tidigare ledskada). Stora och mellanstora hundar är mest utsatta, men även små hundar kan drabbas av artros. En hund kan få artros i alla leder där det finns brosk, men de leder som oftast drabbas är armbågsleder, höftleder, knäleder, tåleder och hasleder. I denna artikel kan du läsa mer om hur och varför artros uppstår, vad som görs hos veterinären och hur man på olika sätt kan underlätta för en hund med artros.

1. Tecken på artros

Det första tecknet på artros är smärta, som oftast visar sig genom att hunden haltar när den använder den drabbade leden. En hund säger sällan till när den har ont, t ex genom att gny. Den kan inte heller tala om var den har ont. Istället är det hundens beteende och/eller rörelser som visar hur den mår. När en led gör ont att belasta så försöker hunden avlasta leden – hunden haltar. Det kan också hända att man inte ser någon hälta utan bara att hunden sackar efter på promenad eller verkar ovillig att utföra vissa rörelser eller arbetsmoment, t ex att hoppa eller träna/jaga. Ibland kan man se att hunden tvekar inför att gå uppför eller nedför trappor/ramper, beroende på om den har ont i fram- eller bakdelen. När hunden väl fått ont i så hög grad att det märks i dess rörelser och beteende så kan artrosen redan ha pågått under en lång tid.

Artros leder även till stelhet. Dels blir hunden stelare på grund av själva smärtan, eftersom det gör ont att använda leden i dess ytterlägen. Hunden försöker då belasta leden mindre genom att ta kortare steg med det ömma benet. Dels blir ledens rörelseomfång nedsatt rent mekaniskt i takt med att artrosen utvecklas; ledkapseln blir tjockare/stelare och benpålagringar börjar bildas runt leden (läs mer om detta nedan).

I början av sjukdomsförloppet är hunden ofta bara lite stel/halt precis efter att den har legat och vilat, eller efter kraftig ansträngning. Typiskt vid tidig artros är att hunden efter en stunds aktivitet ”värmer ur” och slutar halta. I takt med att sjukdomen utvecklas så börjar hunden halta oftare, kanske även under promenader. Hältan blir ofta värre efter intensiv motion. Graden av hälta/stelhet kan variera med årstiderna, men inte alltid. Har sjukdomen gått riktigt långt är hunden halt hela tiden och då ont även då den vilar. Detta kan visa sig genom att hunden verkar orolig, har svårt att komma till ro, byter ställning ofta eller vandrar omkring på natten. Ledsmärtan leder ofta även till förändringar i musklerna samt till överbelastning av rygg och andra leder, eftersom kroppen snedbelastas då hunden försöker kompensera smärtan. Ibland kan muskelsmärtan vara värre än själva ledsmärtan.

Hundar med ledsmärta uppvisar ofta förändrat beteende. Det är vanligt att de blir mer ovilliga att leka eller göra saker som de tidigare brukat göra, t ex springa till dörren då någon ringer på. Vissa blir vresiga eller verkar likgiltiga/trötta, andra kan istället bli mer kontaktsökande. Ibland visar hundar tecken på smärta vid beröring/undersökning av drabbade leder, men inte alltid. Vissa hundar börjar slicka/gnaga onormalt mycket på de drabbade lederna, t ex armbågarna eller tassarna.

Ibland kan det vara svårt att upptäcka att hunden har ont, särskilt i början av sjukdomsförloppet när symptomen kommer smygande. En vanlig missuppfattning är en hund som haltar eller rör sig orent bara är lite ”åldersstel”, men en hund som haltar är inte bara stel, den har ont och behöver vård. Särskilt uppmärksam bör man vara på hälta hos växande hundar. Det finns inget som heter ”växtvärk” hos hundar; det är inte normalt för en hund att ha ont av att växa, oavsett hur stor och tung hunden är. En ung hund som har en lindrig hälta måste alltid undersökas av veterinär ifall hältan inte gått över på 7-10 dagar. Är hältan kraftig ska man söka veterinär redan inom ett par dagar, oavsett om hunden är ung eller gammal.

De leder som oftast drabbas av artros är armbågsleder, höftleder, knäleder, tåleder och hasleder. Även bogleder och handlovsleder (karpalleder) kan drabbas.

Sammanfattningsvis kan en hund med artros uppvisa ett eller flera symptom:

• Ledsmärta, hälta och/eller stelhet.
• Hunden sackar efter på promenad eller är ovillig/oförmögen att utföra vissa aktiviteter, t ex hoppa eller gå i trappor.
• Hundens beteende kan förändras (t ex oro, vresighet, kontaktsökande, trötthet, sämre aptit).
• Hunden slickar/gnager på drabbade kroppsdelar, t ex armbågar eller tassar.
• Ibland visar hunden tecken på smärta vid undersökning av den drabbade leden, men inte alltid.
• Ibland kan en drabbad led kännas svullen/vätskefylld vid undersökning.

2. Hur fungerar en led?

En rörlig led sitter mellan två eller flera skelettdelar och fungerar som ett gångjärn som gör det möjligt för skelettdelarna att, med musklernas hjälp, röra sig i förhållande till varandra. För att benen ska kunna glida mot varandra måste det finnas ytor som klarar av denna nötning, så att ben inte skrapar mot ben. Ledytorna i benändarna är därför täckta av elastiskt ledbrosk, som gör att ytorna lätt glider mot varandra och fungerar som stötdämpare. Brosket består av glesa broskceller som ligger inbäddade mellan fibrer av olika slag. Tillsammans bildar fibrerna ett trådliknande nätverk som drar åt sig vätska, ungefär som en tvättsvamp. I en frisk led är brosket tjockt, starkt, glatt och elastiskt. Brosk innehåller inga blodkärl får därför all sin näring från ledvätskan. När brosket belastas trycks vätska ut ur det och blandas med den övriga ledvätskan. När belastningen lättar sugs vätska in i brosket igen och tar med sig ny näring (bl a socker, syre och aminosyror). Ledvätskan är normalt seg och smörjande så att ledytorna lätt glider mot varandra vid rörelser. Hela leden omsluts av ledkapseln, ett hölje som fäster i de ben som ingår i leden och går runt hela ledhålan. Insidan av ledkapseln täcks av ledhinnan, som bildar ledvätskan. I och runt leden finns även ligamenten, som består av en trådlik bindväv som kopplar ihop ben med varandra, förstärker ledkapseln och stödjer leden. Runt leden sitter muskler och senor.

3. Varför får hunden artros?

Man brukar säga att artros kan börja antingen med normala leder som belastats på ett onormalt sätt, eller med leder som från början är onormala och därför inte klarar av normal belastning.

När artros uppstår i en led som från början varit helt normal brukar man kalla det för primär artros. Denna typ av artros kan uppstå i en led även om det inte funnits något bakomliggande ledproblem som kunnat ligga till grund för sjukdomen. Hundens leder kan istället ha utsatts för onormal belastning, t ex övervikt eller hårt arbete över längre tid. Oftast drabbar denna typ av artros äldre hundar och sjukdomen brukar börja med en gradvis försämring av ledbrosket, som på sikt leder till större förändringar i leden. Denna typ av artros påverkar ofta flera olika leder samtidigt och är vanligast i viktbärande leder som armbågsleder, höftleder, knäleder och hasleder.

Artros kan också uppstå som följd av att en led är onormal innan sjukdomen börjar. Det finns då ett problem i leden som gör att den är instabil och inte riktigt klarar av normal belastning. Denna typ av artros brukar kallas för sekundär artros. Den vanligaste orsaken till sekundär artros är att leden är instabil på grund av medfödda problem eller tillväxtrubbningar, t ex armbågsledsdysplasi eller höftledsdysplasi. När det finns ett problem i en led som gör den instabil, så passar ledytorna inte riktigt ihop utan glappar ständigt lite mot varandra. Belastningen på ledbrosket och ledkapseln blir då onormal. Brosket kan gradvis nötas ned under lång tid, men skador kan också uppkomma plötsligt, t ex under vild lek där hunden gör tvära vändningar eller inbromsningar. Hunden kan också ha fötts med helt normala leder men drabbats av skador som påverkat leden, t ex korsbandsskador, ledinfektioner, större stukningar som skadat ledkapseln, nedslitet ledbrosk eller gamla frakturer som inte läkt bra.

Den allra största riskfaktorn för att utveckla artros är övervikt, oavsett om hunden från början haft perfekta eller instabila leder. Om en hund ständigt bär på extravikt leder det till en ökad belastning på lederna och i längden kommer de att bli skadade. Är hunden dessutom dåligt/ojämnt musklad på grund av otillräcklig fysisk aktivitet så är stödet runt lederna sämre och artros kan lättare utvecklas. Det är därför viktigt att hålla hunden normalviktig och i god fysisk form.

4. Vad händer i leden vid artros?

Artros börjar med en påfrestning av ledbrosket, som kroppen försöker läka. När ledbrosket utsätts för onormal belastning, på grund av skador, övervikt eller instabilitet i leden, så svarar kroppen med att sätta igång en inflammation. Inflammationen är kroppens eget sätt att försöka reparera en skada, men den leder också till en ond cirkel där både broskets och ledvätskans sammansättning förändras. Ledvätskan blir tunnare och surare och börjar slita på ledbrosket, smörjer leden sämre och ger inte brosket lika mycket näring som tidigare.

I en frisk led pågår ständigt en process där broskcellerna bygger upp och underhåller brosket för att balansera den normala brosknedbrytningen. I en inflammerad led rubbas denna balans och när inflammationen pågått en tid börjar ledbrosket att brytas ned snabbare än vad det kan repareras. Ledbrosket, som normalt ska vara tjockt, vitt, slätt och glänsande, blir tunt, matt och fransigt och får sämre stötdämpande egenskaper. I takt med att brosket blir skört och mindre stötdämpande får det också svårare att ta till sig näring och bli av med avfallsprodukter. Broskcellerna får allt sämre möjligheter att underhålla och reparera brosket. Efter en tid bildas sprickor i brosket, så att det underliggande benet blottas.

Vid långt framskriden artros har ledbroskets struktur förändrats så mycket att det blir mjukt och svampaktigt och ännu känsligare för slitage. I värsta fall kan ledbrosket slitas ned helt, så att ben skrapar mot ben i leden.

Inflammationen påverkar även ledkapseln och dess innersta lager, ledhinnan. Kapseln blir svullen och ledhinnan börjar producera mer ledvätska – hunden får ”vätska i leden”. När leden blir vätskefylld blir den ännu mer instabil än tidigare, eftersom trycket i leden förändras. Efter en tids sjukdom blir ledkapseln så skadad av inflammationen att den blir ärrig, stel och tjock. Detta gör att ledens rörelseomfång blir mindre och hundens rörelser blir stelare.

När inflammationen i leden har pågått en längre tid försöker kroppen att kompensera genom att bilda ben runt leden så att den ska bli mindre rörlig och därmed göra mindre ont. Förbeningarna börjar i ledkapselns fästen och sprider sig sedan längs ledkapseln. Det är dessa förbeningar som på röntgen kan ses som ”benpålagringar”. Även den skelettvävnad som ligger under ledbrosket förändras vid artros som pågått en tid. Tillsammans med slitaget när ben skrapar mot ben leder till detta till att leden blir missformad.

Artros påverkar alltså alla strukturer i en led; ledbrosket, ledvätskan, ledkapseln, ledhinnan och slutligen också skelettet i och runt leden. Inflammationen i leden gör att hunden får ont och blir stel. I ledbrosket finns inga nerver, hunden har alltså ingen känsel i själva brosket. Istället är det ledens andra delar (bl a ledkapseln, ledhinnan, ledbanden och skelettet) som gör ont vid artros. I dessa vävnader finns nervändar som ständigt retas av inflammationen och den sura ledvätskan. Blir brosket så nedslitet att ben skrapar mot ben kan det dessutom leda till nervskador. Efter en tids obehandlad artros påverkas även musklerna runt leden, eftersom smärtan gör att hunden avlastar leden och använder den mindre.

5. När bör man söka veterinär?

Om en hund är kraftigt halt, dvs inte använder benet alls eller knappt stödjer på det, bör man söka veterinär så snart som möjligt. Om hunden är lindrigt halt/stel bör man söka veterinär om hältan inte gått över på cirka en veckas vila, eller om den återkommer när hunden börjar röra sig som vanligt efter att ha vilats. Det är inte normalt för en hund att ha ont i lederna, oavsett om hunden är ung eller gammal. Särskilt uppmärksam ska man vara på hälta hos växande hundar – en ung hund som haltar kan ha besvär av en tillväxtrubbning. I dessa fall är det väldigt viktigt att snabbt komma fram till en diagnos, för att man ska ha en rimlig chans att hjälpa hunden.

6. Hur ställs diagnosen?

Hos veterinären börjar man alltid med att ställa frågor kring hundens historia och göra en klinisk undersökning. Det finns många olika sjukdomstillstånd som kan ge hälta/stelhet hos hundar, därför är det viktigt med en grundlig undersökning där veterinären känner på samtliga leder, skelettdelar, muskler och senor. Samtliga leder böjs och sträcks, ryggen undersöks och veterinären studerar hur hunden rör sig i olika gångarter. Vid den kliniska undersökningen försöker man lokalisera var problemet sitter, så att man sedan kan göra mer riktade undersökningar. Man utför även en översiktlig neurologisk undersökning eftersom visa nervsjukdomar kan ge hältliknande rörelser. När en hund visar tecken på smärta och försämrad rörlighet i en led kan man misstänka att hunden har artros i leden. Ibland kan man också känna en ledfyllnad, dvs vätska i leden. I vissa fall har artrosen gått så långt att man kan känna att hela ledkapseln är förtjockad. Det är även vanligt att man hittar muskelömhet, som uppkommer som följd av att hunden avlastar den onda leden och därmed belastar kroppen fel under en längre tid. Om en hund har artros i bakbenens leder är det exempelvis mycket vanligt att den också är öm i ryggmuskulaturen.

Röntgen används för att se om det finns synliga förändringar i/runt leden, hur stora de är och för att få en bättre förståelse för vilket problem som kan vara grundorsaken till artrosen. Små förändringar i leden kan dock missas på röntgen.

Datortomografi används mer och mer för att undersöka leder och ryggar på större djursjukhus, när röntgen inte ger tillräcklig information. Med datortomografi kan man få en tredimensionell bild av skelettdelarna och lederna.

Artroskopi (populärt kallat ”titthålskirurgi”) är ett ingrepp där man via ett litet titthål kan gå in i leden med kamera, titta på ledytorna och ledkapseln och se precis vad som händer i leden. Vid artroskopi kan man även utföra vissa behandlingsåtgärder, som att ta bort lösa brosk-/benbitar och slipa bort ben eller ligament som är skadade.

Se vårt utbud av produkter för ledbesvär för hund

7. Behandling av artros

Artros är en kronisk sjukdom, vilket betyder att den inte kan botas så att leden blir helt normal igen. I de allra flesta fall kommer det att finnas förändringar kvar i den drabbade leden, oavsett behandling. Men det finns många olika åtgärder som kan lindra symptomen, bromsa utvecklingen av artrosen och göra leden mer rörlig. Målet vid behandling av artros är att minska smärtan, att förbättra ledens funktion och rörelseomfång samt att på olika sätt försöka uppnå en ökad muskelstyrka och ledfunktion så att hunden ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt.

Efter sin undersökning lägger veterinären upp en behandlingsplan som beror av vad som orsakat artrosen, i vilka leder den sitter och hur kraftig den är. Det vanligaste är att man behandlar artros medicinskt, vilket betyder att man skriver ut antiinflammatorisk och smärtlindrande medicin samt kompletterar med olika kosttillskott. En mycket viktig del i behandlingen är att även lägga upp en plan för hur man på olika sätt ska stärka hundens fysik, s k rehabilitering. Är hunden överviktig är viktnedgång ett måste. I vissa fall är det aktuellt med kirurgi (se nedan), beroende på vad som är grundorsaken till artrosen.

7.1. Vila

I det akuta skedet, när hunden kommer till veterinär för att den har ont och haltar, behöver den vila under minst ett par veckors tid. Varje gång leden belastas förvärras inflammationen och det kommer att ta längre tid för den att läka ut. Vila innebär att hunden bara ska gå korta rastningspromenader i koppel. Hunden ska inte hoppa, springa eller leka med andra hundar. Det är dock inte meningen att hunden ska bli liggande på soffan för resten av livet – när den akuta inflammationen har lagt sig behöver man komma igång med kontrollerad motion för att bygga upp hundens fysik igen (läs mer om detta under ”Anpassad motion och sjukgymnastik” nedan).

7.2. Medicinering

Det finns inga mediciner som kan bota artros eller helt förhindra att den blir värre. Syftet med de mediciner som ges är till största delen att lindra smärta och inflammation och förhoppningsvis hjälpa till att bromsa sjukdomsförloppet.

• Icke-steroida läkemedel mot smärta och inflammation (NSAID). Denna typ av medicin brukar vara det första man sätter in vid artros. Den minskar inflammationen i leden och dämpar smärtan. Det finns många olika antiinflammatiska mediciner för djur, exempelvis mediciner som innehåller karprofen, meloxicam, firocoxib och robenacoxib. Till vissa hundar räcker det med en eller flera medicinkurer på några veckor, därefter kan de klara sig med andra åtgärder (oftast kosttillskott och sjukgymnastik). Andra hundar kan behöva stå på medicin kontinuerligt, livet ut. För de hundar som behöver kontinuerlig medicinering är det bra om man i samråd med veterinär provar sig fram till minsta möjliga dos som hunden behöver för att må bra. Det är också viktigt att veta att denna typ av medicin kan ge biverkningar på mage och tarm – om hunden kräks eller får diarré måste behandlingen avbrytas. De allra flesta hundar tål dock medicinen bra. Hundar som inte har fått några biverkningar under de tre första behandlingsveckorna brukar de inte få biverkningar senare heller. Hunden bör inte heller äta NSAID-preparat om den samtidigt äter kortison mot annan sjukdom, eftersom dessa två mediciner krockar och kan ge allvarliga biverkningar om de ges tillsammans.

• Cartrophen (natriumpentosanpolysulfat) är en medicin som också fungerar mot inflammation, men på ett annat sätt än de ovanstående preparaten. Denna medicin ges som injektion hos veterinär och kan vara ett bra alternativ att prova ifall NSAID-preparaten inte har tillräcklig effekt. Cartrophen kan ges som komplement till en hund som redan står på behandling med NSAID. Det kan även användas till hundar som av någon anledning står på kortison och därför inte kan få NSAID. Man brukar ge fyra injektioner med en veckas mellanrum, därefter brukar effekten hålla i sig i minst tre månader.

• Librela är ett läkemedel som kan ges en gång i månaden som en injektion hos veterinär. Detta för att övervaka om hunden får en allergisk reaktion samt för att säkertställa att läkemedlet hanteras på ett korrekt sätt. Librela innehåller en typ av antikroppar som binder till något som kallas NGF (Nerve Growth Factor). NGF är en kroppsegen substans som bidrar till den smärta och inflammation som kännetecknar artros. Då Librela ges så blockeras NGF vilket bidrar till minskad smärta i leden. Detta läkemedel har även en hög säkerhet och kan kombineras med andra läkemedel.

• Ledinjektioner. Hos hundar som har väldigt ont och där ovanstående mediciner inte hjälper, kan man ibland injicera kortison i vissa leder. Denna behandling används när inga andra alternativ finns kvar och bara på leder som lätt går att komma åt för injektion. Den räknas inte som en långtidsbehandling. Tidigare gav man även kortison i tablettform vid behandling av artros, men sedan man kommit fram till mer moderna behandlingsmetoder är detta sällan ett bra alternativ. Kortison verkar visserligen mot smärta och inflammation, men kan få allvarliga biverkningar då det används över en längre tid.

• Utökad medicinering. Hundar som har kraftiga smärtor kan ibland behöva morfinliknande mediciner under begränsade perioder. Men dessa mediciner ska inte användas för långtidsbehandling och bara om det är absolut nödvändigt, eftersom de kan ge kraftiga biverkningar och vara beroendeframkallande.
  

7.3. Kosttillskott och foder

Det finns många olika kosttillskott för hundar med ledvärk/artros. De flesta innehåller ett eller flera av nedanstående preparat:

• Glukosamin och kondroitinsulfat/kondroitinhydroklorid är de vanligaste preparaten i ledtillskott. Dessa två ämnen fungerar som byggstenar till ledbrosket och ledvätskan. Genom att ge dessa ämnen som kosttillskott vid artros försöker man tillföra ett överskott av broskets byggstenar till kroppen och på så sätt förhoppningsvis bromsa artrosens förlopp och fördröja slitaget av leden. Det har gjorts många studier på dessa två preparat, på både djur och människor. I dessa studier har man sett att de har viss effekt på ledsmärta och broskreparation, men det är inte helt klarlagt att effekten är så stor att den är av klinisk betydelse. Exempel på preparat som innehåller glukosamin och/eller kondroitinsulfat är Glyco Flex, Seraquin, Cosequin, Flexadin och Aktiv Hund.
• Essentiella fettsyror (EPA, omega 3). Essentiella fettsyror har en bevisat antiinflammatorisk effekt och kan enligt studier ge både smärtlindring och ökad rörlighet vid artros. Det finns många tillskott som innehåller essentiella fettsyror, t ex Glyco Flex och Flexadin. Det finns även tillskott som innehåller enbart essentiella fettsyror, t ex Viacutan eller Dr Baddakys fiskolja.
• RNas-berikat laktoferrin (R-ELF) består av ett naturligt och laktosfritt mjölkprotein som stimulerar nybildning av ben och därmed läkning av skelettet. Samtidigt främjar tillskottet broskproduktion och verkar mot inflammation i lederna på samma sätt som t ex glukosamin. Tillskottet har kliniskt bevisad effekt på ömma leder. RNas-berikat laktoferrin finns i tillskottet NEO-K9.
• MSM (metylsulfonylmetan) är ett tillskott innehållande svavel, som sägs ha effekt på broskproduktion, inflammation och smärta i leder. Man har i studier kunnat se en viss effekt, men det är oklart om det har någon verklig klinisk relevans. MSM ingår t ex i tillskottet Glyco Flex.
  

Det finns dessutom många olika specialfoder som innehåller en kombination av olika fodertillskott för leder. Exempel på sådana foder är Specific CJD (Joint Support), Royal Canin Mobility och Hill’s j/d. Dessa foder har ett något lägre kaloriinnehåll än vanliga foder, vilket oftast är önskvärt för en hund med artros. Att ge ett sådant specialfoder kan vara ett bekvämt sätt att se till att hunden får i sig det den behöver för sina leder, så att man slipper ge kosttillskotten separat varje dag. Vissa hundar behöver dock stå på andra specialfoder, t ex urinstensfoder – då får man ge tillskotten separat istället. Det finns ännu inga specialfoder som innehåller kosttillskottet RNas-berikat laktoferrin (NEO-K9), så detta får man komplettera med separat.

7.4. Håll hunden slank

Att hålla hunden i trim och se till att den går ner i vikt om den är överviktig är oerhört viktigt för att underlätta för sjuka leder. Om hunden är överviktig ökar belastningen på lederna, vilket ger ökad smärta och kan påskynda ledbroskets nedslitning. Är hunden dessutom halt och fördelar sin kroppsvikt ojämnt så får de andra benen bära ännu mer än de ska. Det är visat i studier att viktminskning hos hundar med artros leder till att de har mindre ont och behöver mindre medicin.

Vid bantning av en hund behöver man oftast gå över på ett riktigt bantningsfoder, snarare än ett lightfoder, eftersom det vid artros kan vara svårt att motionera hunden så mycket att det bidrar till viktnedgång. Be din veterinär om hjälp med hullbedömning och bantningsprogram som är anpassat för just din hund.

För en överviktig hund med artros är viktnedgång den absolut viktigaste behandlingen.

7.5. Kirurgi

Ibland är det aktuellt att göra en artroskopi (titthålskirurgi) där man kan ta bort lösa broskbitar och slipa bort ben som är skadat. Det finns även andra operationer som kan göras, beroende på vad som är grundorsaken till artrosen. Beror artrosen på en primär skada/utvecklingsrubbning hos en växande hund så kan det i många fall vara möjligt att, om man snabbt kommer fram till en diagnos, operera problemet och därmed bromsa utvecklingen av artrosen. Andra diagnoser som kan leda till artros och där det ofta är aktuellt med operation är korsbandsskador och patellaluxationer som orsakar besvär. Vid långt gången artros kan det vara aktuellt att steloperera vissa leder. Vid riktigt grav höftledsartros finns det möjlighet att operera in en konstgjord höftled, om hunden är i övrigt frisk.

7.6. Anpassad motion och sjukgymnastik

Eftersom en led med artros har förslitningsskador är det lätt att automatiskt tro att hunden behöver vila så mycket som möjligt för att leden inte ska slitas ned ännu mer. Detta stämmer visserligen när hunden är akut halt – just då behöver hunden vila och röra sig så lite som möjligt för att inflammationen ska få en chans att lägga sig. Men en hund med artros ska inte bli liggande på soffan resten av livet! När den akuta inflammationen väl har lagt sig är det viktigt att man har en plan för hur motionen successivt ska ökas – en rehabiliteringsplan. Om hunden inte kommer igång att röra sig normalt så blir det en ond cirkel där musklerna blir allt svagare, lederna får allt sämre stöd och därmed gör ännu mer ont. En hund med artros behöver alltså aktiveras, men under kontrollerade former. Målet på sikt är att hunden ska kunna röra sig mycket, men det är viktigt att trappa upp träningen på rätt sätt!

Minst ett besök hos sjukgymnast behövs i stort sett alltid, för att man ska få instruktioner om vilken träning som kan hjälpa hunden utan att lederna skadas av träningen. Efter det första besöket kan resten av rehabiliteringen ibland göras hemma, i andra fall rekommenderas ett antal återbesök. Målet med sjukgymnastiken/rehabiliteringen är att återställa rörligheten i den sjuka leden och att förhindra den stelhet i muskler/ledkapsel som uppstår när hunden är inaktiv eller belastar felaktigt. Rehabilitering kan även hjälpa hunden att bygga upp muskler på rätt sätt.

Ofta rekommenderas vattenträning. Denna träningsform är idealisk för hundar med artros eftersom den ger en effektiv träning där lederna belastas minimalt. Hundens kondition och muskler byggs upp på ett kontrollerat sätt, samtidigt som hunden får hjälp att våga använda den led som den annars helst avlastar. Vattenträning kan ske i s k vattentrask (water treadmill), där hunden går på ett rullband i vatten. Denna typ av träning är mycket effektiv för att stärka muskulaturen på ett för lederna skonsamt sätt. Man kan även låta hunden simma i bassäng, detta ger en effektiv träning där lederna belastas minimalt och simningen kan även hjälpa hunden att gå ned i vikt. Många hundar med artros kan behöva simma regelbundet i hela sitt liv.

Hos sjukgymnasten går man även igenom stretching och massage. Stretching kan, om det utförs på rätt sätt, göra att ansträngd muskulatur lättare återhämtar sig. Därmed ökar ledens rörelseomfång och smärtan minskar. Massage förbättrar cirkulationen i musklerna, löser upp spänningar och gör därmed hunden mer rörlig. Massage aktiverar även kroppens eget smärtlindringssystem.

7.7. Undvik aktiviteter som kan skada lederna

Vid artros är det viktigt att man undviker olika aktiviteter som kan förvärra hundens ledbesvär:

• Undvik ryckiga aktiviteter som vild lek med andra hundar och bollkastning. Detta gäller för alla hundar med artros, även de som har minimala besvär.
  
• Undvik höga hopp, exempelvis upp i och ned från bilen. Installera gärna en ramp till bilen och hjälp om möjligt hunden upp i eller ned från höga möbler.
• Undvik all träning på hårt underlag och att cykla med hunden.
• Skydda hunden från att halka. Om en hund med artros halkar kan ledproblemen förvärras ordentligt. Se därför till att lägga ut mattor på hala golv och undvik hala isfläckar på vintern.
  
• Begränsa lek och andra aktiviteter, så att hunden inte senare blir stel och får ont efter vila.

7.8. Övrigt att tänka på

• Håll musklerna varma. På vintern kan det vara bra att använda täcke på hunden, så att musklerna inte blir kalla och stela.
• Använd mjuka underlag till hunden att vila på. Att ligga på hårda ytor är smärtsamt när man har onda leder.

8. Hur kan artros förebyggas?

• Håll hunden smal och vältränad.
• Sök hjälp i tid! Var uppmärksam på eventuell hälta/stelhet hos din hund och sök hjälp hos veterinär. Särskilt viktigt är det att söka hjälp tidigt när det gäller växande hundar (valpar och unghundar) som haltar. Kom ihåg att växtvärk inte existerar hos hundar!
• Välj seriösa uppfödare som endast använder friska och sunda djur i avel.
• Kontrollröntga din hund enligt SKK:s program, för att tidigt upptäcka eventuell höftledsdysplasi eller armbågsledsdysplasi.