Diabetes hos katt

Inledning

Insulinet tillverkas i en speciell del av bukspottkörteln, och insulinets uppgift i kroppen är att se till att det socker som finns i blodet kan tas upp av kroppens celler och därmed användas som energi. Blodsockret stiger efter en måltid och normalt ökar då också mängden insulin i blodet för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig energin från måltiden. När blodsockret sedan sjunker finns ett system i kroppen som reglerar så att insulinet också sjunker. I en normal kropp är det här systemet hela tiden i balans. Hos katter med diabetes fungerar det dock inte som det ska, och katten får problem med förhöjt blodsocker och effekterna av det förhöjda blodsockret.

Högt blodsocker kan orsakas av antingen insulinbrist eller insulinresistens. Man brukar tala om 2 typer av diabetes:

• Typ 1 som innebär att bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med hormonet insulin på grund av att de insulinproducerande cellerna förstörts permanent av kroppens eget immunförsvar.
• Typ 2 som innebär att kroppens celler dels inte svarar normalt på det insulin som finns (detta kallas insulinresistens) och dels att bukspottkörtelns insulinproducerande celler inte fungerar riktigt som de ska.

De flesta katter med diabetes har en variant som liknar typ 2, även om det inte är exakt likadant hos katter som hos människor. Katter med diabetes kan ganska ofta tillfriskna (gå i remission) om de får behandling.

Orsak

Den vanligaste riskfaktorn för diabetes hos katter är övervikt. Andra saker som kan bidra till att katten utvecklar diabetes är exempelvis bukspottkörtelinflammation, behandling med kortison samt vissa typer av infektioner. Alla mekanismer bakom diabetes är dock inte kända. Forskning angående kostens sammansättning i korrelation till diabetes pågår.

Symptom

Vanliga symptom på diabetes är ökad törst, att katten kissar större mängd än vanligt, ökad aptit och avmagring. Vissa katter kan få nervpåverkan, vilket typiskt ses som att katten går på haserna på bakbenen. Detta kan ibland vara första symptomet som uppmärksammas av kattägaren. I senare stadier av sjukdomen (det vill säga om behandling inte sätts in i tid) uppvisar den sjuka katten nedsatt aptit, trötthet, svaghet, kräkningar, förlust av muskler, påverkad medvetandegraden, och i extrema fall koma. Grå starr (katarakt) till följd av diabetes är ovanligt hos katt (tills skillnad från hund).

Orsaken till den ökade törsten och ökade urineringen hos katter med diabetes är att när det förhöjda blodsockret har nått en viss nivå i blodet så börjar njurarna utsöndra socker i urinen (detta kallas glukosuri). Sockret i urinen drar med sig vätska från kroppen, vilket är orsaken till att katter med okontrollerad diabetes kissar stora mängder. För att motverka vätskeförlusten och förhindra uttorkning så behöver katten dricka mer.

Eftersom katter med diabetes inte kan använda sitt blodsocker till energi (kom ihåg att blodsockret tas upp i cellen med hjälp av insulin, och detta fungerar ju inte hos katter sjuka i diabetes) så börjar kattens kropp istället att bryta ner fett och proteiner, och katten magrar av. En mycket allvarlig följd av detta är att det bildas sura avfallsprodukter i blodet, vilket kan leda till vad som kallas för ketoacidos om diabetesen inte behandlas. Tecken på ketoacidos kan till exempel vara att katten med diabetes får kräkningar, diarré, inte vill äta, och till slut blir medvetslös. Andedräkten på katten kan lukta aceton. (Om ens katt har något symptom som tyder på ketoacidos behöver man söka veterinär akut.)

Diagnos

Veterinären kan ofta misstänka diabetes med hjälp av vad kattägaren berättar (ökad törst, urinering, hunger) och undersökning av katten. För att ställa diagnos behövs dock blodprov och helst också urinprov. Vid diabetes har katten förhöjt blodsocker (glukos) och socker i urinen. Det kan vara bra att känna till att katter kan få tillfälligt förhöjt blodsocker av stress. Därför kontrolleras också "långtidssockret", fruktosamin, för att få veta hur kattens blodsocker legat den senaste tiden.

Behandling

För att katten ska ha så stor chans att tillfriskna från sin diabetes som möjligt så brukar man rekommendera att starta behandling med insulin (som injiceras under huden) samt specialdiet. Katter som tillfrisknar (går i remission) från sin diabetes kan göra det allt ifrån ett par månader till flera år efter påbörjad behandling.

Under de sista åren har man märkt att katter som får en kost med låg halt kolhydrater och hög halt protein (i kombination med insulininjektioner) verkar ha större chans att tillfriskna från sin diabetes och kunna slippa insulinet så småningom. Eftersom det är svårt att hålla tillräckligt låg halt kolhydrater i torrfoder (det behövs stärkelse, som är en typ av kolhydrat, för att foderkulorna ska hålla ihop bra) så brukar man rekommendera blötmat. Blötfoder har dock inte automatiskt lågt kolhydratinnehåll, så man behöver läsa på förpackningen för att ta reda på kolhydratinnehållet. En tumregel som ofta anges är att fodret till katter med diabetes bör innehålla mindre än ca 7 % kolhydrater, beräknat på torrsubstans. (För katter som förutom diabetes även har andra sjukdomar, tex njursvikt, kan det dock vara så att foder med annan sammansättning är mer lämpligt.)

Det kan vara klokt att lära sig att räkna fram de olika näringsämnena i ett foder i torrsubstans, så här kommer ett exempel: Ett foder innehåller 72 % vatten och 6 % protein. Du vill veta vad torrsubstansmängden av protein är. Tänk att du räknar på 100 gram foder. Börja med att räkna ut hur många gram vatten fodret innehåller: 72 % vatten x 100 gram foder = 72 gram vatten. Dra sedan bort vattenmängden från fodret: 100-72 = 28 gram helt torrt foder blir kvar. Nu vill du veta hur många procent av torrsubstansen som är protein: Du vet att 6 % av det ätfärdiga fodret är protein. 6% av 100 gram är 6 gram. För att få fram den procentuella andelen protein i torrsubstansen dividerar du 6 gram protein med 28 gram torrsubstansfoder = 0,21 dvs 21 % protein. (På en del foder anges inte mängden kolhydrater, då kan man t ex kontakta tillverkaren av fodret och fråga hur mycket kolhydrater det innehåller. OBS - spannmål och kolhydrater inte är samma sak!)

För att katten ska ha så stor chans som möjligt att tillfriskna från sin diabetes bör den också behandlas med insulin i injektionsform. Det finns flera olika typer av insulin. Det är individuellt hur katten svarar på olika insulintyper, och ibland kan flera sorter behöva provas innan behandlingen fungerar som önskat. Insulinet injiceras under huden, vanligen 2 gånger dagligen. Det är viktigt att man har fasta rutiner kring insulingivorna. Insulinet ska ges på samma tid varje dag, och man bör servera maten på regelbundna tider. Om katten inte äter så behöver man dra ned mängden insulin eller inte ge insulin alls, detta behöver man diskutera med sin behandlande veterinär. (Om man ger insulin när katten inte äter så kan det leda till att katten får farligt lågt blodsocker, vilket leda till att katten blir svag, kollapsar eller får kramper.) Det ställs alltså höga krav på den person som ska sköta en katt med diabetes, och man behöver fundera igenom om behandling av diabetesen är något som passar såväl en själv som katten. Eftersom obehandlad diabetes leder till döden, och dessutom innebär stort lidande under tiden för katten, så är det klokt att överväga avlivning om man vet med sig att det kommer att bli svårt för en själv eller katten att utföra behandlingen på ett bra sätt.

Honkatter bör kastreras eftersom hormonförändringarna kring löp annars riskerar att omöjliggöra en bra behandling. Hormonet som stör heter progesteron och progesteron gör kroppens celler mindre känsliga för insulin.

Om katten är överviktig så behöver den gå ned i vikt, lagom viktnedgång brukar vara ca 1-2 % av kroppsvikten per vecka. Bantning till normalvikt ökar chansen för att katten går i remission (slipper behandling med insulin), och en normalviktig katt har också mindre risk för återfall om den skulle bli insulinfri.

Katter med diabetes har ofta fler sjukdomar och ofta vill därför veterinären kontrollera fler blodprovsparametrar än bara blodsockret. Vanligt att kontrollera är t ex levervärden, njurvärden, sköldkörtelvärde samt bukspottkörtelns funktion. Urinvägsinfektioner är vanligare hos katter med diabetes än friska katter, veterinären kan därför vilja göra en odling på urinen för att se om det finns några bakterier. Om katten har problem i munnen med till exempel tandlossning så vill man åtgärda det. Man vet att katter som har andra sjukdomar eller smärtor, förutom sin diabetes, är svårare att få att fungera bra på diabetesbehandling, därför försöker man leta efter och behandla eventuella andra sjukdomar hos katten.

För att kontrollera hur väl insulinbehandlingen och dietförändringen fungerar och för att veta om man behöver justera mängden insulin behöver blodsockret och/eller urinsockret kontrolleras regelbundet. Hur man går tillväga beror på såväl katten som ägaren, men också på vad veterinären är van vid och föredrar. Det finns alltså flera sätt som kan fungera bra. Många ägare till katter med diabetes lär sig ta blodsockerprover hemma, detta är oftast det bästa sättet att följa kattens blodsocker. I början av behandlingen (eller om behandlingen krånglar) kan man välja att göra en blodsockerkurva, då flera blodsockerprover tas samma dag, för att följa hur katten svarar på insulinet och för att få veta när blodsockret är lägst. Dessa kurvor görs helst i hemmiljö av ägaren, eftersom kattens blodsocker kan höjas av stress vilket gör kurvor på kliniken svårtolkade. Alternativ till blodsockerkurva kan vara att regelbundet ta fruktosaminprover (långtidssocker), eller att ägaren tar urinprov och mäter socker i urinen hemma.

Det kan vara bra att känna till att det till människor finns tabletter som kan sänka blodsockret genom att stimulera bukspottkörteln att producera insulin. Den här typen av tabletter brukar inte fungera speciellt bra för katter. Dessutom verkar tabletterna kunna leda till att cellerna i bukspottkörteln som producerar insulin "tröttas ut", vilket leder till att det finns en risk att kattens insulinproduktion helt upphör (och diabetesen alltså förvärras). Man rekommenderar därför att inte använda tablettbehandling till katt.

Förebyggande

Det allra viktigaste är att se till att katten håller sig i lagom vikt och inte blir överviktig.

Av: Elin Lindell, leg vet, september 2017
Tack till Cecilia Kulneff (leg vet och specialist i kattens och hundens sjukdomar) för hjälp med granskning av artikeln.