Valp - ur ett veterinärmedicinskt perspektiv

Inledning

Kanske har du precis fått en liten valp? Eller ska du snart få hem en? Kanske är du bara nyfiken på något som du hört eller upplevt med valpar? I den här artikeln tas vanliga frågor och funderingar som har att göra med valpar upp, förhoppningsvis hittar du något som intresserar dig!

Läs mer om: 

  1. Vaccinering
  2. Mjölktänder
  3. Avmaskning
  4. Utfodring
  5. Motionering
  6. Socialisering
  7. Träning
  8. Tikar och löp

1. Måste man verkligen vaccinera valpen?

Ja, det kan man verkligen undra. I Sverige är det idag väldigt ovanligt med utbrott av någon av de riktigt allvarliga sjukdomarna som man vaccinerar mot (valpsjuka, parvo och smittsam leverinflammation/HCC, förkortas ofta DHP om man tittar på vaccinationsetiketten). Varför ska man då behöva vaccinera? Speciellt eftersom vaccin, precis som alla andra läkemedel, riskerar att ge biverkningar. 

Man skyddar inte bara sin egen hund

Anledningen till att veterinärer ändå rekommenderar att valpar vaccineras mot åtminstone valpsjuka, parvo och smittsam leverinflammation är för att fortsätta att se till att minimera risken för utbrott av de här, mycket allvarliga, sjukdomarna. Så länge de allra flesta hundar är vaccinerade, så är risken för ett utbrott väldigt liten, detta eftersom sjukdomarna har svårt att få fäste och smitta ifall de flesta hundar är vaccinerade. Om man slutar att vaccinera så ökar risken för ett utbrott och sjukdomarna ifråga är ofta dödliga, särskilt för valpar, men även vuxna hundar kan drabbas. När man väger riskerna med att vaccinera en valp, mot risken för ett utbrott så anser man att det är mindre risk att vaccinera valpar än att låta bli att vaccinera dem. 

Rekommendationer kring kennelhosta

Kennelhosta då, behöver man verkligen vaccinera mot det? Kennelhosta är sällan dödligt, men den kan bana väg för andra infektioner och kan vara jobbigt för en själv och hunden. Kennelhosta kan liknas vid influensa eller kanske kikhosta; kennelhosta är väldigt smittsam och ofta hostar hunden så mycket att den kräks/ulkar upp slem. Vaccinering mot kennelhosta är tyvärr ingen 100 % garanti mot att hunden slipper sjukdomen men vaccinerade hundar får ofta en mildare variant om de inte slipper sjukdomen helt. Vaccination mot kennelhosta (förkortas ofta Pi på vaccinationsetiketten) rekommenderas framför allt om valpen ska träffa många andra hundar (t.ex. på valpkurs, utställning, hunddagis eller om valpen bor i ett område med många andra hundar), annars gör man som man vill. 

2. När tappar valpen mjölktänderna?

Valpen börjar byta sina tänder vid ca. 3 månaders ålder, och har normalt bytt färdigt tänderna vid ca. 6 månaders ålder. Detta varierar dock från ras till ras och från individ till individ, om man är osäker är det alltid klokt att kontakta tandkunnig veterinär för rådgivning.

Persisterande mjölktänder

Om man ser att det börjar komma upp en permanent tand trots att mjölktanden sitter kvar, så är det för det allra mest inte normalt. Mjölktänder som sitter kvar trots att den permanenta tanden kommer upp behöver ofta dras ut. En persisterande (kvarbliven) mjölktand riskerar att ställa till det så att valpen får problem med bettet. Det finns risk att mjölktänderna stör så att de permanenta tänderna kommer upp på fel ställen, hunden kan komma att bita sig själv i gommen, vilket gör ont och riskerar att leda till infektioner. 

Ta för vana att titta valpen i munnen dagligen. Ge en liten belöning efter att du tittat och titta endast korta stunder i början, öka längden efter hand som du märker att valpen klarar av det. 

Mjölktänder och skador

Om olyckan skulle vara framme och valpen skadar en mjölktand så behöver den sannolikt dras ut. Detta eftersom en skadad mjölktand blir en inkörsport för bakterier. Bakterierna tar sig in i pulpan och kan gå upp i tandroten och i värsta fall skada den permanenta tanden. Om din valp har en skadad mjölktand behöver du boka tid till veterinär för kontroll.

Tandborstning

För att förhindra att valpen får tandlossning som vuxen är det viktigt att tidigt börja vänja den vid att få tänderna borstade. Ett sätt kan vara att tänka på tandborstning som vilket ”trick” som helst som man vill lära hunden. D.v.s. börja väldigt enkelt, med att t.ex. dutta med mjuk babytandborste eller fingertuta på en tand – belöna med favoritgodiset. När valpen tycker att detta är lätt kan du öka svårighetsgraden och dutta på flera tänder och så småningom börja borsta/gnugga tänderna. Eftersom tandborstning är något som man behöver göra varje dag, hela hundens liv, så lönar det sig att låta inlärningen ta lite längre tid så att det sedan går lätt att borsta tänderna. Går tandborstningen smidigt är det större chans att man faktiskt fortsätter med det. 

3. När ska valpen avmaskas?

Den inälvsparasit som är aktuell att avmaska valpar mot är spolmask. Spolmask kan överföras från tiken till valpen under dräktigheten och digivningen, valpen kan också bli smittad under sin första levnadstid om det finns spolmask i omgivningen. 

Rekommendationer

Om man misstänker att valpen har blivit smittad med spolmask (t.ex. om den är uppfödd i en miljö där det finns många andra hundar), så rekommenderas att uppfödaren avmaskar valpen flera gånger innan den flyttar till sitt nya hem. Väl i sitt nya hem brukar valpen inte behöva avmaskas fler gånger mot spolmask om den inte visar symptom på att ha mask. Om valpen i sitt nya hem dock bor ihop med flera hundar (t.ex. i kennel eller om den är draghund och lever med många andra hundar) så kan man behöva avmaska den fler gånger som valp och unghund, men då rekommenderar man att utforma ett avmaskningsprogram tillsammans med sin lokala veterinär. Om man är osäker på om valpen behöver avmaskas eller inte så kan det vara klokt att ta ett avföringsprov och skicka in. Det finns färdiga kit för träckprov att köpa (t.ex. Kollamasken), antingen på apoteket, via många veterinärmottagningar eller på internet.

4. Vad ska valpen äta?

Det finns väldigt många åsikter om vad som är bra och dåligt för hundar att äta. En del säger att det är dåligt med torrfoder, andra att färskfoder kan vara farligt för hunden. Tyvärr är det så att det i nuläget inte finns tillräckligt mycket kunskap om vad som är det optimala för hundar att äta. Intensiv forskning pågår. Eftersom det inte finns någon helt samstämmig information inom området så innebär det att man kan få olika rekommendationer beroende på vem man frågar, och veterinärer tycker också olika i frågan. Jag vill därför poängtera att den rekommendation som ges nedan är baserad på den information som jag känner till, det är således ingen absolut sanning.

Storvuxna valpar

När det gäller valpar av storvuxen typ (mer än ca. 20–25 kg som vuxenvikt) så rekommenderar jag starkt att man ger valpfoder (torrt eller blött) för storvuxna hundar från något av de större fodertillverkarna (personligen brukar jag rekommendera något av de märkena som också tillverkar veterinärfoder, eftersom jag vet att deras foder är testade för att fungera för storvuxna valpar och har stor chans att hålla hög och jämn kvalitet). Man vet att valpar av storvuxen typ är mer känsliga för tillväxtproblem, därav den här rekommendationen. 

Näringslära

Om man inte vill ge foder från någon av de större fodertillverkarna, så tycker jag att man ska vara väldigt väl insatt näringslära och vilka mängder som rekommenderas av t.ex. kalcium och fosfor etc. Värt att veta är att för storvuxna valpar rekommenderas det att kvoten kalcium/fosfor ligger på ca 1:2 till 1:3, för att inte riskera att valpen får problem med leder och skelett till följd av utfodringen. Det är väldigt viktigt att hålla valpar av storvuxna raser slanka under uppväxten, eftersom man vet att övervikt ökar risken för led och skelettproblem. Det är faktiskt till och med så att man rekommenderar att den storvuxna valpen hellre är lite mager än att den har lite överhull, just för att minska risken för tillväxtrelaterade problem. 

När hunden blivit ca. 10–12 månader gammal är det inte lika kinkigt med foder, (då klarar hunden av att t.ex. bajsa ut eventuellt överskott av kalcium istället för att det påverkar skelettuppbyggnaden), och om man vill ge annat foder än det från de lite större foderföretagen så går det bra att byta då.

Om valpen får ett fullfoder så får man inte ge tillskott med kalcium, det riskerar att ge problem med leder och skelett!

Spannmål

När det gäller hundar och spannmål så finns det i nuläget inte belägg för att spannmål skulle orsaka sjukdom eller allergi hos hundar, men självklart kan man välja ett spannmålsfritt foder om man så önskar.

Färskfoder, BARF och hemkokt mat

När det gäller färskfoder, BARF eller hemkokt mat, så är det väldigt viktigt att ha koll på innehållet och stämma av mot aktuell näringsnorm för hundar. Om man ger färskfoder eller BARF till sin valp bör man vara medveten om att maten är rå, och att den kan innehålla bakterier som kan göra oss människor sjuka (och ibland även hunden), har man småbarn hemma så behöver man se till att barnet inte kommer åt att äta på hundens mat. Om valpen av någon anledning behöver äta antibiotika så kan det vara klokt att låta bli att ge färskfoder under den perioden. Detta eftersom man vet att vissa typer av färskfoder kan innehålla resistenta bakterier, och man vet i nuläget inte om de skulle kunna växa till när hundens vanliga bakterieflora blir nedsatt av antibiotikabehandlingen. Personligen avråder jag ifrån att ge rå kyckling, ffa. om den inte kommer från Norden (kycklingkött som kommer från utanför Norden har större risk att innehålla Salmonellabakterier som både man själv och hunden kan bli väldigt sjuk av).
Som sagt, det finns väldigt lite säker information om vad hundar egentligen mår allra bäst av att äta, och det varierar från individ till individ, förhoppningsvis kommer det mer info i ämnet inom några år.

5. Valpar och motion

Det är ofta svårt att hitta bra rekommendationer på vad som gäller för valpar, promenader och motion. Rekommendationerna har också varierat över tid. I nuläget (2017) rekommenderar de flesta veterinärer som arbetar med ortopedi (ben och leder) att man till stor del ska lita på att valpen själv känner av vad den orkar. 

Leka lagom är bäst 

Rekommendationen innebär att valpar i samma ålder (och av ungefär samma storlek) i princip kan leka fritt med varandra, de kommer själva att ta små pauser när de inte orkar mer. Detta gäller under förutsättning att valparna har liknande lekbehov. Om den ena valpen är mycket mer leksugen än den andra finns det risk att leken går överstyr. Det är viktigt att man övervakar leken och hjälper valparna att avbryta (ej bestraffa) om man ser att den ena valpen inte längre vill vara med, eller om någon av valparna blir för hårdhänt eller påträngande.

Promenader, underlag och belastning

När det gäller promenader och fysisk aktivitet så finns det alltså ingen exakt rekommendation, tumregeln är att man inte ska utsätta valpen för “forcerad fysisk motion” förrän tillväxtzonerna har slutits. Exempel på forcerad motion (som alltså ska undvikas) kan vara att ta med hunden på joggingtur/cykeltur, raska promenader där hunden inte själv kan välja tempo eller lekar där hunden går upp så mycket i varv att den glömmer bort vad den egentligen orkar. Forcerad motion kan också vara att valpen springer längs med trädgårdsstängslet och skäller på förbipasserande. Undvik att gå långa sträckor på hårt/stumt underlag, bättre underlag för valpen är gräs och stigar. Valpar får gå i trappor, men bör göra det i ett kontrollerat tempo (inte rusa upp eller nedför trapporna). Valpen/den unga hunden ska inte utsättas för extra belastning (bära på något, t.ex. klövjeväskor, viktmanschetter, eller dra något) förrän valpen är färdigvuxen och tillväxtzonerna är slutna. Tillväxtzonerna sluts vid ca. 12 månaders ålder hos de flesta hundar (det varierar dock från ras till ras och hos större hundar kan det dröja upp till ca. 15 månaders ålder). Undvik att ta med den unga valpen/hunden på flera kilometer långa promenader i raskt tempo, däremot går det utmärkt att t.ex. ta med valpen ut i skogen och låta den strosa runt, eller att ta med valpen in till stan och låta den vänja sig vid den miljön.

Rasta hellre än motionera

Sammanfattningsvis kan man säga att man bör undvika regelrätt motion för valpar. Rasta istället valpen ofta och var ute mycket, åk till olika miljöer så att valpen lär sig att omgivningen kan se ut på olika sätt och att det är helt normalt. Man kan kasta pinne eller boll med sin valp enstaka gånger, men om valpen verkar vara ”bolltokig” så är det klokt att minimera bollkastandet. Variera också att kasta pinne/boll med att hunden själv får leta upp pinnen/bollen, det är mindre uppvarvande och en rolig och tröttande aktivitet för valpen. För att minska risken för problem med skelett och leder så är det också av yttersta vikt att hunden håller sig slank under uppväxten (kom ihåg att matmängden som anges på foderförpackningen endast är vägledande, man behöver titta och känna på sin valp för att utvärdera hullet och anpassa matmängden efter det). När valpen är färdigvuxen och tillväxtzonerna slutna (följ rasens riktlinjer) så kan man börja motionera hunden mer aktivt. Dock behöver man börja gradvis, precis som när man själv vill bygga upp kondition och styrka. 

6. När får valpen träffa andra hundar?

Förr rekommenderade man att man skulle vänta ca. 2 veckor efter andra valpsprutan ( brukar ges vid 12 veckors ålder), innan valpen fick träffa andra hundar. Nu har man lärt sig mer om hundens sociala behov och man vet att det är väldigt viktigt för valpen att ha fått ha kontakt med olika (trevliga) hundar och vara i olika miljöer innan den har fyllt 16 veckor. Valpar som inte får komma ut och ”se världen” och lära sig vad som är normalt innan 16 veckors ålder löper nämligen större risk att utveckla olika typer av problembeteenden.

Efter första valpsprutan

Nu rekommenderar man alltså istället att valpen ska ha fått sin första valpspruta (den ges normalt vid 8 veckors ålder) innan man börjar på t.ex. valpkurs eller träffar andra hundar än de som normalt finns hemma. Det rekommenderas att valpen får möjlighet att träffa flera olika vuxna, trygga hundar, samt gärna valpar i samma ålder. 

Socialisering är viktigt, men med rätt hundar!

Man bör alltid övervaka valpar/hundar som leker, så att ingen valp blir överkörd eller hunsad av någon annan, och så att ingen valp får möjlighet att uppföra sig påträngande eller ohyfsat mot nån annan valp. Det bästa är om man kan hitta någon i bekantskapskretsen eller på t.ex. hundklubben som har valp i samma ålder eller som har en trygg vuxen hund. Man bör inte gå och släppa ut valpen i de allmänna hundrastgårdarna, dels p.g.a. av att det kan finnas en större smittorisk där, men också för att man inte vet hur de andra hundarna i rastgården är, och valpen riskerar att få en otrevlig upplevelse om den träffar en hund som inte är riktigt ”socialt kompetent”. 

Miljöträning – minst lika viktigt

Det är också bra om valpen får möjlighet att följa med på olika saker när den fortfarande är liten, t.ex. prova att åka buss, sitta på en bänk på gågatan och titta på förbipasserande etc. Detta kallas för miljöträning, och man vet att valpar som får ordentlig miljöträning (under kontrollerade former där den känner sig trygg) har större chans att vara lugna och trygga oavsett vart de befinner sig som vuxna. 

7. När kan jag börja träna med valpen?

Förr sa man att man inte skulle börja träna med valpen förrän den blivit lite äldre. Sannolikt kom den rekommendationen när man fortfarande använde sig av hundträning som främst baserades på tvång och bestraffning, och en liten valp kunde riskeras att ”knäckas” av den ovarsamma träningen. Nu för tiden så avråder man från att använda sig av obehag under hundträningen, och det innebär också att man kan börja träna mycket tidigare. Nu försöker man belöna de saker som är bra, och försöker förhindra att valpen får möjlighet att öva på sådant som man inte vill att den ska göra. Det är klokt att gå en valpkurs med hunden, gör dock noggranna efterforskningar och ta gärna referenser av andra som gått samma kurs, för att försäkra dig om att instruktören använder sig av moderna, vetenskapligt baserade metoder, och undviker metoder som baserar sig på bestraffning (såsom koppelryck, hotfullt kroppsspråk eller att skrika åt hunden).

Valpen lär sig hela tiden, var med på resan

Detta innebär att du kan börja träna valpen direkt när du har fått hem den. Det är bra om valpen redan från början lär sig vad som förväntas av den hemma. Det är klokt att tänka igenom hur man vill att valpen ska uppföra sig när den blir större (så att alla i familjen tycker och gör likadant), och att börja träna den för det med en gång hemma. Det är faktiskt så att valpen lär sig precis hela tiden, så egentligen är all tid som man spenderar med valpen en form av ”träningstid”, och då gäller det att tänka efter vad man vill att valpen ska lära sig. 

Byt negationer mot affirmationer

Ett tips är att tänka på vad man VILL att valpen ska göra istället för vad man inte vill att den ska göra (det är mycket lättare för både valpen och en själv att förstå att den behöver ha alla fyra tassarna i marken för att du ska sätta dig ned och klappa den, jämfört med att den ”inte ska hoppa”). Belöna valpen för sådant som den gör som du vill att den ska fortsätta att göra, och försök undvik att sätta valpen i situationer där den riskerar att bli frestad att hitta på sådant som du inte vill att den ska göra (var t.ex. noga med att plocka undan saker som du inte vill att valpen ska tugga på, se istället till att ha leksaker som den får leka och tugga på framme. Om du använder dig av träning som går ut på att du belönar valpen för det du vill att den ska göra, så kan du också snabbt börja träna den att t.ex. sitta eller ligga på signal (kommando). 

Fånga och förstärk positiva beteenden med belöning

Kom ihåg att ha väldigt korta träningspass i början, det räcker ofta med någon-några minuter i början om man t.ex. vill lära valpen att sitta eller ligga. Passa också på att ”fånga” önskade beteenden, ta till exempel med dig godis och/eller leksak på promenaden och om valpen spontant tittar på dig på promenaden passa på att berömma och ge en godis/lek lite med valpen (då ökar chansen att valpen vill söka kontakt med dig på promenaden igen).

8. När löper tiken första gången?

Det kan variera från individ till individ, inom olika raser, och olika ”släkten” inom samma ras verkar kunna börja löpa vid olika åldrar. Ofta löper mindre hundraser tidigare och större senare, men det stämmer inte alltid. Som tumregel brukar man säga att tiken löper första gången mellan 7–24 månaders ålder. Första löpet kan vara kortare än ett vanligt löp, och i första löpet kan tiken kan också börja löpa för att sedan snabbt sluta och sedan komma igång och löpa snabbt igen. Det första löpet kan också vara ett så kallat ”tyst” löp, det innebär att det kan vara svårt att se att tiken löper, hon kanske inte har blodig flytning till exempel.

Tiken kan bli påverkad i humöret precis före, under och efter löpet. Hon kan verka låg, vara lite lynnig eller deppig och inte ha lika stor lust att hitta på saker som vanligt. Tiken kan också få sämre aptit. Om tiken inte äter alls på mer än någon enstaka dag, får varig eller illaluktande flytning eller är väldigt hängig är det klokt att kontakta veterinär eftersom detta kan vara tecken på att något inte står rätt till.

Efter löpet kan tiken bli skendräktig, vilket innebär att hon kan få mjölk i juvret, bädda, bära omkring på leksaker eller föremål (uppföra sig som att det skulle vara en valp), inte vilja gå ut på promenad som vanligt m.m. En del tikar blir mer vaktiga och nervösa och kan uppföra sig aggressivt om man t.ex. försöker ta “låtsasvalpen” ifrån henne. Ofta lugnar detta sig om man plockar undan föremålen som hon har som “låtsasvalpar” och ökar motion och aktivering lite grann. Om det inte lugnar sig med detta så är det klokt att boka tid till veterinär för undersökning, tiken kan behöva hjälp av medicinering för att ta sig ur skendräktigheten (om tiken har stora återkommande problem under skendräktigheten kan det vara idé att fundera på om det kan vara läge att kastrera henne).

Det är mycket som händer för tiken runt det första löpet, vilket kan påverka tikens beteende. Om man märker att tiken blir väldigt förändrad i sitt beteende (så att det blir problem för dig eller hunden) så är det klokt att ta hjälp av utbildad hundpsykolog/etolog eller veterinär som är specialutbildad inom hundbeteende.


Elin Lindell

Elin Lindell

Senast uppdaterad: 2017-04-20

Kostnadsfri rådgivning med veterinär i din mobil

Ställ din fråga direkt till någon av våra veterinärer.

Logga in och boka

Eller ladda ner FirstVet som app till din mobil:

Videomöte med veterinär

Få råd, remiss eller diagnos direkt!

Vi erbjuder videomöten med veterinärer genom dator, mobil eller surfplatta. Vi har öppet 08:00 - 24:00 alla dagar.

Stilla din oro

Du får svar snabbt och kan i många fall undvika resan till veterinärkliniken. I de fall ett besök hos klinik behövs remitteras ditt djur direkt till rätt veterinär.

Träffa veterinär

Fråga veterinären

Ställ en skriftlig fråga kostnadsfritt till våra veterinärer.

Ställ en fråga

Fler artiklar om Hund

Kräkning och diarré hos hund

Kräkning och/eller diarré är en av de vanligaste anledningarna till att hundägaren söker hjälp hos veterinär. I den här artikeln finns det bland annat tips och råd på vad man kan göra själv hemma om h...

Läs hela artikeln

Varför gör du på detta viset?

Problematiska beteenden, beteendeproblem eller kanske problemhund?! Det sista klingar illa. För sällan är det hunden som statiskt är problemet och därför bör etiketteras. Oftare är det en rådande konf...

Läs hela artikeln

Hjälp din hund att känna sig trygg vid veterinärbesök

Väldigt många hundar och hundägare blir stressade av veterinärbesök. I den här artikeln finns tips på hur man kan förbereda sig så att veterinärbesöket känns enklare. Det finns både tips om hur man ka...

Läs hela artikeln

Artros hos hund

Artros är en ledsjukdom och en mycket vanlig orsak till ledsmärta, hälta och stelhet hos hundar. I denna artikel kan du läsa mer om hur och varför sjukdomen uppstår, hur den kan behandlas och hur man...

Läs hela artikeln

Första hjälpen för hund och katt

Skulle olyckan vara framme är det bra att veta hur man ska agera i olika situationer. I denna artikel ger vi er situationsbaserade tips och råd för en säkrare vardag.

Läs hela artikeln

Analsäcksinflammation hos hund och katt

Har du en hund eller katt som "åker kana"? Då kan den ha problem med analsäckarna. Läs denna artikel för att lära dig mer om analsäcksbesvär.

Läs hela artikeln

Logga in eller ladda ner FirstVet till din mobil.

Logga in och registrera ditt djur för att ställa frågor eller boka videosamtal med veterinär. Ett personligt konto skapas första gången du loggar in.

Logga in och boka

Eller ladda ner FirstVet som app till din mobil: