5 relationsfrämjande aktiviteter

Vår historia stödjer att människa och hund är som ler och långhalm. Gravar där vi lagts till ro sida vid sida bevisar att våra band vävdes samman för cirka 30 000 år sedan. Troligtvis började vår samevolution betydligt tidigare än så. Och i nutid exploderar hundforskningen av studier som nystar i hundens och
människans fascinerande relation.

Med det sagt är den inte alltid så lätt, den där relationen. Det är okej att stå i varsin ända av kopplet och ha tappat varandra. Det kan hända de bästa. Därför delar vi med oss av 5 aktiviteter som binder er samman igen. Vi utgår från från historiska göromål som en gång i tiden gjorde hund och människa
oumbärliga för varandra.

1) Vara nära, andas i takt och vila tillsammans

Det forntida reviret kan idag liknas med vårt hus och vår tomt. Inom reviret
finns lyan. Ett mysigt, mörkt, varmt krypin dit man drar sig vid fara eller för vila. Därinne ligger man nära sina kära. Andas i takt och tankar energi ur gemenskapen. Återuppliva konceptet; bjud in hunden i sovrummet, upp i soffan eller åla ner i hundbädden. Ligga nära och gosa, andas djupt, långsamt och höra hur hunden härmar din andnings-takt. Tillsammans slappnar ni av, lutar er emot varandra, kanske somnar ni. Att sova tillsammans, nära, i takt, gör underverk för relationen.

2) Plocka loppor och putsa pälsen

På På den tiden då hund och människa delade lägereld och benknotor avslutades säkert dagen med lopp-plockning i solnedgången. Ett syssla som både varvade ner och knöt samman. Du har säkert märkt att din hund slappnar av när du pillar i täckhåren, plockar bort fröer som häng med sedan skogspromenaden eller särar pälsen i benor för att leta ohyra. Är vår beröring varsam är den önskvärd. Ta i hunden med mer än dina händer, öppna ditt hjärta och låt långa, lugna klapp förmedla vad du känner. Det handlar om kärlek, om omvårdnad och på köpet får vi anknytning. Effekten är mätbar, när vi berör våra hundar frisätts oxytocin i deras kroppar (och även i våra!). Oxytocin är ett lugn och ro hormon som spelar en avgörande roll i anknytningsprocessen. Viger du en stund var dagen åt päls-pill får er relation en fysiologisk boost.

3) Skattjakten

Sedan urminnes tider har hund-människa-samarbetet främst handlat om vakt och jakt. Därför älskar hundar när vi larmar och vaktar i samspel, spejar och spanar efter inkräktare ihop. Av samma skäl uppskattar de att vi jagar tillsammans, att vi söker och finner, fäller och delar på bytet. Dessutom har våra kära hundar överlevt vid vår sidan alla dessa år genom att livnära sig på våra rester. Det vi kastade över axeln kalasade de på. Därför är hundar naturliga sakletare, skattjakter är en självklar hobby. Även om du inte har en jakthund eller för den delen tänkt jaga så kan du ändå hylla det gemensamma arvet. Rigga skattjakter. Preparera ert promenadstråk med föremål (kamptrasan, pip-grodan och bollen) och godsaker (leversnittar, tuggben, kex och torkad vom – gärna i paket hunden får riva upp). Gå sedan på skattjakt med din vän. Strosa och leta du med, låt din lilla näsa sniffa ljudligt så kommer hundens stora nos göra detsamma. Gläds när din hund hittar en skatt, slå dig ner och undersök, lek eller peppa till paketöppning.

En variant är att ha prylarna i fickan vid utgång, göm dem (när din hund sysslar med annat) på väg bort för att leta upp dem på vägen hem. Om jycken kommer på dig gör det ingenting, han/hon kommer glädjas åt ditt fynd som du då delar med dig av. Troligtvis får du en jycke som kommer ha extra koll på dig resten av promenaden, för mattar och hussar som är bra sakletare får följsamma hundar. Äventyren tillsammans är förstklassig relations-näring.

4) Dela byte, fika

Förr i tiden var att förse familj-flocken med mat en daglig prioritet. Fällt byte delades broderligt. Att dela med sig bör därför inte vara laddat oss och hundar emellan, tvärtom. Och det kanske är så att hundars bedjande blick vid våra matbord evolverat fram under tusentals år. Att slänga till den bedjande jycken en benpipa var ju standard vid jägarsamhällenas lägereldar. Vi behöver inte anamma det rakt av och få tiggande hundar som cirklar köksbordet på köpet. Lite ordning och redan kan vi behålla i modern tid. Istället kan vi fika civiliserat. Ta med en kaffetermos och macka plus ett gott tuggben till hunden. Slå er ner på en bänk i solen eller en stubbe i skogen och slå läger, ät tillsammans. Bjud in hunden nära, dela med dig av ditt. Vill du bevara ordningen lägger du signal på när du ger hunden sista mack-kanten, säg: ”Din bit!” och dela sedan med dig. Ge aldrig hunden något utan att du sagt just ”Din bit!” innan. På så vis kan ni njuta av det relationsfrämjande i att dela på provianten utan att hunden kräver mat så fort du ska äta.

5) Lek och låt endorfinerna flöda

På den tiden då människa och hund stred sida vid sida för gemensam överlevnad fanns kanske inte mycket tid över till flams. Men hundar är hundar, finns där en pinne kommer bogar sänkas mot marken och rumpor mot skyn, svansar kommer vifta och flin kommer breddas till max utan att pinnen faller ur käftarna. Vem kan motstå det?! Knappast våra förfäder. Med stor sannolikhet triggade hundarnas lekinviter dem till tafatt och kamplek. Barn i lägret lekte säkert, precis som valparna, för att öva på framtida viktiga sysslor. Leken tränar upp fysisk och psykisk styrka. Hundar testar och utvecklar gärna sitt känsloregister med någon de litar på. Busar, testar gränser och provar nya brottningstag. Smyger på varandra, turas om att vara hare, alla vill prova på att slita omkull och rulla iväg för att komma undan. Mest på skämt men lite på allvar. Slutligen dråsar alla ihop i en flabbande hög, värmen är påtaglig. Endorfinerna flödar när vi leker vilket laddar relationen med positiva associationer. Så lek med din hund. Det kommer stärka era band.

Av: Caroline Alupo