Avlivning - när det är dags att ta farväl av sin hund

I vissa fall måste beslutet fattas hastigt, hunden blir akut dålig eller kanske så illa skadad att det inte finns något alternativ. Andra gånger är symptomen mer diffusa och det kan vara svårare att veta när det är dags.

En gammal eller sjuk hund visar inte smärta som vi. Hunden kan inte tala, vi måste alltså tolka andra signaler. Att hunden äter är tyvärr ingen garanti för att den mår bra.

Ta hjälp av en veterinär som du känner förtroende för och diskutera hunden hälsa och mående. Är det dags nu? Ibland är det svårt att se hunden ur ett objektivt perspektiv, kanske vill vi inte - eller kan vi inte - se att hunden har ont eller mår dåligt. Du får gärna vända dig till någon av våra veterinärer här på FirstVet som kan ge stöd genom ett samtal.

Boka tid för avlivning

När det är dags ringer du till din veterinärklinik/djursjukhus och bokar tid. Det är ett svårt samtal, men personalen är van och förstår om rösten inte riktigt bär. Har du några speciella önskemål? Om möjligt, diskutera gärna i förväg.

Kan veterinären komma hem till oss när det är dags?

Ja, vissa veterinär gör hembesök för avlivning, medan andra endast tar emot på klinik. Du kan ringa och fråga några olika veterinärer i närområdet vad de erbjuder, om du vill att din hund ska få somna in i hemmiljö.

Ska barnen följa med?

Ibland är barn med på avlivningen. De välkomnas på de flesta kliniker och man kan avtala i förväg om de ska vara med under hela avlivningen eller en del av den. Barn kan beroende på ålder uttrycka önskan om att ta farväl av hunden, som kanske varit i familjen så länge han/hon kan minnas. Som förälder känner du barnet bäst och det är upp till var och en att fatta beslut. Det finns bra litteratur att ta del av före avlivningen för att förbereda barnet, t ex boken “Får hundar korvar i himlen?” skriven av Sara Galli. Den tar på ett bra sätt upp barns tankar kring döden, avlivning och sorg.

Vad vill du göra med kroppen efteråt?

Det kan även vara bra att ta ställning till hur du vill göra med kroppen efter avlivningen. Det vanligaste är att man låter kremera kroppen och då kan du välja mellan vanlig kremering - där flera djur kremeras samtidigt och askan strös i minneslund på krematoriet/djursjukhuset - eller separatkremering vilket innebär att du får tillbaka askan i en urna. En del djurägare strör sedan askan på en plats som betytt mycket för djuret eller ordnar en grav i trädgården.

I vissa fall kan du även välja att ta med kroppen hem och begrava den. Vad som är tillåtet ifråga om begravning/strö aska regleras av kommunen. Om du har planer på att begrava ditt djur hemma behöver du alltså kontrollera att det är tillåtet först.

På kliniken/djursjukhuset

När ni anländer till kliniken/djursjukhuset visas ni så snart som möjligt in på ett rum. Här varierar det lite mellan olika kliniker/djursjukhus - hos vissa finns möjlighet att gå in via en separat ingång för att slippa stå i väntrummet.

Rummet kan vara ett vanligt undersökningsrum eller ett särskilt rum som bara används vid avlivningar. Vissa kliniker/djursjukhus tänder ett ljus och erbjuder filt ellerbädd för din hund att ligga i. Vid avlivningar är det vanligt att man löser betalningen först. Det kan kännas jobbigt, men det är ofta uppskattat att slippa ha det kvar efter att hunden somnat in.

Avlivningen - så går det till

Veterinären och/eller djursjukskötaren kommer att presentera sig och bekanta sig lite med din hund på rummet. Han/hon berättar ofta vad som kommer att hända och hur du kan förvänta dig att din hund reagerar. Din hund kommer att få en lugnande spruta, så att den lägger sig ned och blir mycket trött. I de flesta fall ges sprutan under skinnet på huvudet eller i nacken, ett stick som hunden sällan reagerar på, men sprutan kan också ges i en muskel. Medan din hund somnar brukar veterinären/djursjukskötaren ofta lämna rummet.

När hunden har somnat kommer veterinären eller djursjukskötaren antingen att lägga en permanentkanyl i ett blodkärl i ett ben, ofta ena frambenet, eller kontrollera att hunden sover tillräckligt djupt för att injicera direkt i bröstkorgen. En permanentkanyl är en liten plastslang som ofta tejpas fast och som ligger kvar inuti blodkärlet så att man kan ge medicin direkt i blodet.

Veterinären eller djursjukskötaren kontrollerar först att kanylen ligger på plats i kärlet genom att injicera lite koksaltlösning. Detta påverkar inte hunden alls. Sedan kan avlivningsvätska ges.

Avlivningsvätskan innehåller ett sömn/narkosmedel med så hög koncentration att hunden kommer att bli medvetslös och slutligen stannar hjärtat. Det går ganska fort när vätskan ges och ofta ses inga reaktioner alls hos hunden. Ibland kan det komma några tunga andetag eller kanske en suck. Detta är inget som hunden är medveten om eller känner av, men det kan ibland upplevas lite obehagligt för dig som djurägare, om du är oförberedd.

När hunden somnat in kommer veterinären att lyssna på hjärtat och när det har stannat är hunden borta. Hunden kommer inte att sluta ögonen fastän den är död.

Efteråt

Många gånger brister det för djurägaren när veterinären bekräftar att hunden är borta. Man har förlorat en kär vän och all spänning som varit inför besöket släpper. Personalen brukar ge djurägaren tid att ta farväl av sin hund. Vill du vara ensam på rummet med hunden en stund går det bra. Personalen är lyhörd för hur djurägaren vill ha det.

Som djurägare kan man reagera olika vid avlivningen. Många gråter, medan andra biter ihop. Alla reaktioner är okej!

När man återvänder hem efter avlivningen känns det ofta väldigt tomt. Många djurägare berättar hur de fortfarande tycker sig höra ljudet av tassar där hemma eller kanske sticker ner handen under bordet för att bjuda hunden som inte längre finns. Det tar tid att vänja sig och man behöver få sörja. Tveka inte att söka hjälp på närmsta vårdcentral om du känner att du behöver prata med någon.

Om din hund gått bort hastigt kan det vara svårt att förstå vad som hände. Hur kunde det bli så här? Hade jag kunnat göra annorlunda? Det är viktigt att du får tala med veterinären i efterhand om du känner så här. Veterinären kan förklara händelseförloppet i lugn och ro så att du slipper gå med obesvarade frågor.