Demodex hos hund

Orsak

Demodexkvalstren är ca 0,2-0,3 mm långa cigarrformade kvalsterdjur, med 8 små förkrympta ben. Kvalstren är artspecifika och kan därför inte smitta till katter eller människor. De överlever inte heller länge utanför värddjuret. Smittspridning sker främst genom att tik smittar valpar vid digivning under de första två till tre dygnen i livet. Vuxna hundar smittar sällan varandra. Det är vanligt att drabbade hundar får sekundära infektioner i huden när de har demodikos.

Vad som utlöser sjukdom hos vissa individer är inte helt klarlagt. Eftersom problemet är vanligare hos vissa raser än andra har man misstänkt ärftliga orsaker men även avvikelser i immunförsvaret hos dessa hundar.

Symtom

Demodex finns som ovan nämnt i flera olika former och kan klassificeras enligt nedan:

Juvenil demodikos

Debuterar innan hunden är 18 månader. Den juvenila formen kan vidare klassificeras som lokal eller generell beroende på hur utbredda hud- och pälsförändringarna är. Om det rör sig om enstaka hårlösa fläckar (1-5) anses det vara en lokal demodikos. Fläckarna kan vara med eller utan rodnad och vanligtvis uppvisar hunden ingen klåda (även om det kan förekomma). Då smitta främst sker via digivning är huvud- och frambensregionen oftast där man hittar fläckarna.

Vid generell juvenil demodikos är utrbedningen mer omfattande än den lokala varianten. Hudinfektioner är vanligt sekundärt till hårsäckskvalsterna och komplicerar själva sjukdomen.

Adult demodikos

Det är en gråzon om hunden får demodikos mellan 2-4 års ålder, eftersom den kan ha haft juvenil demodikos som inte diagnostiserats som yngre. Om en hund får sitt första utbrott av demodikos efter fyra års ålder klassas sjukdomen däremot alltid som adult demodikos.

Även hos vuxna hundar kan en lokal eller generell demodikos förekomma. Den lokala varianten är vanligast på tikar i samband med dräktighet och digivning (när parasiten ska smitta nästa generation) men kan även ses i samband med långvarig stress.

Generell demodikos hos vuxna hundar beror oftast på en bakomliggande orsak som exempelvis tumörsjukdomar eller hormonella sjukdomar som cushings sjukdom eller hypotyreos.

Diagnos

För att diagnosticera demodikos tar man prover från huden. Provtagningen utförs genom att man klämmer till hårt om ett hudveck, så att talg från hårsäckarna kläms upp, samtidigt som man skrapar med ett skalpellblad tills en lätt blödning i huden uppstår. Man kan även dra ut hårstrån så att hårsäcken följer med. Provmaterialet undersöks sedan i mikroskop för att kunna påvisa förekomst av kvalstren eller dess ägg.

Bakomliggande sjukdomar utreds med en grundlig klinisk undersökning och vidare lämplig diagnostik såsom blod- eller urinprov.

Behandling

Lokal demodikos självläker ofta utan behandling. Generell demodikos kan självläka men brukar som regel behandlas med antiparasitära medel. I dessa lägen, och särskilt om det är en äldre hund, så behöver man också utreda för potentiella bakomliggande orsaker och behandla även dessa.

Behandlingen följs upp med nya prover en gång i månaden tills man har haft två negativa prov (dvs inga fynd av demodex) på varandra. Minst fyra till sex ställen ska vara fria från parasiter vid provtagning för att behandling ska kunna avslutas. Vissa hundar blir helt bra, medan en del behöver livslång behandling.

Det är inte ovanligt med sekundära bakteriella infektioner vid demodikos, dessa behandlas lokalt med t ex bakteriedödande schampon. I vissa fall kan antibiotika krävas.

Förebyggande

Det finns avelsrekommendationer för vissa raser där demodex förekommer oftare än i andra. Hundar som har svår sjukdom bör inte användas i avel.

När bör man kontakta veterinär?

Om du noterar några av symptomen som är beskrivna här ovan eller om du är orolig för din hund ska du alltid ta kontakt med veterinär. Här kan du boka ett videosamtal hos oss på FirstVet för att få en första bedömning av ditt djur.