Ha koll på din hund och katts öron

Hundens och kattens normala öron

Det är klokt att ta för vana att titta och lukta i sitt husdjurs öron varje dag. På så sätt vet man hur öronen ser ut normalt och upptäcker snabbare om det börjar bli problem. Dessutom blir hunden/katten van vid att man rör vid öronen och tittar på dem. Om ditt djur tycker att det är jobbigt att bli tittad i öronen så kan man lära in det som vilket ”trick” som helst, d.v.s. börja i små steg, t ex med att bara röra lite lätt vid örat och berömma. Öka gradvis längden och fastheten i beröringen.

Normalt luktar öronen inte illa. Öppningen från ytterörat till själva hörselgången ska vara lätt att se och huden ljust rosa. Om det är väldigt rött eller så svullet att det är svårt att se ingången till hörselgången så kan det vara så att djuret har problem med öronen. Det får lov att finnas en liten mängd, ganska torrt vax vid öppningen ned till hörselgången, men inte stora mängder gult eller brunt sekret. Hunden eller katten ska inte heller uppvisa någon smärta vid beröring runt öronen.

Ska man göra rent öronen förebyggande?

Om djuret inte har problem av sina öron så bör man inte göra rent öronen.

Mitt djur är geggig i öronen och kliar sig och/eller skakar på huvudet, vad ska jag göra?

Om ditt djur inte har väldigt ont av sina öron, så kan du börja med att göra rent öronen med öronrengöring en gång dagligen under ett par dagar. Använd mild öronrengöring (finns att köpa på apoteket, hos veterinär eller via vissa internetbutiker) eller den öronrengöring som din veterinär rekommenderat. Om djuret inte blir bättre i öronen inom ett par dagar, eller om det har så ont att du inte får komma åt att göra rent så är det dags att boka tid till veterinär för undersökning.

Hur gör man rent öronen?

Det är klokt att vara i ett rum där det inte gör något om det kommer stänk på väggarna (t ex i badrummet eller utomhus om vädret tillåter) eftersom djuret ofta skakar på sig efter öronrengöringen.

1. Ta fram öronrengöringen och något att torka med, t ex bomullspads. Tvätta händerna med tvål och vatten.
2. Öppna öronrengöringen och håll den i din högra hand (om du är högerhänt och i vänster om du är vänsterhänt). Med den andra handen tar du tag i öronlappen och sträcker den uppåt samtidigt som du droppar i öronrengöringen (undvik att nudda örat med flaskans pip). Ställ ifrån dig öronrengöringen men håll kvar öronlappen (så att djuret inte kan skaka ut öronrengöringen på en gång).
3. Massera öronbasen med din högra hand, massera ganska kraftigt i ca 1 minut, ofta hör man att det kluckar lite i örat om man masserar på rätt ställe. Massagen är viktig för att öronrengöringen ska verka i hela hörselgången. Hörselgången är böjd och går först en lite bit rakt nedåt och vänder sedan in mot djurets huvud, om man inte masserar kommer rengöringen bara åt den första lilla biten av hörselgången.
4. Släpp öronlappen och låt djuret skaka på huvudet. Torka bort den gegga och öronrengöring som kommit upp ur örat med bomullspad eller kompress (använd inga tops ned i hörselgången).
5. Tvätta händerna. Klart!

Mitt djur har haft öroninflammation massor av gånger, vad beror det på?

Den vanligaste orsaken till återkommande öroninflammation är att djuret är överkänslig/allergisk mot något. Det kan vara något som finns i djurets mat, eller något i omgivningen. Djur som har återkommande öronproblem bör utredas för bakomliggande orsak, så tala om för behandlande veterinär om ditt djur har haft återkommande öroninflammation.

Jag har örondroppar kvar från förra gången mitt djur hade öroninflammation, kan jag använda dem om mitt djur får problem igen?

Receptbelagda örondroppar bör endast användas efter veterinärens ordination. En anledning till detta är att många av de receptbelagda örondropparna innehåller antibiotika. Antibiotika ska endast användas när man verkligen behöver det, eftersom det varje gång man använder antibiotika finns en risk för att det kommer fram resistenta bakterier. Resistenta bakterier stannar inte bara hos det djur som blir behandlat, utan kan smitta från t ex en hund eller katt till en annan hund eller katt, och det finns också vissa resistenta bakterier som kan smitta till människa. Oftast märker man inget av de resistenta bakterierna förrän man blir sjuk på något sätt, och om man har otur kan det då vara väldigt svårt att hitta någon medicin som fungerar. Detta gör att man inom sjukvården försöker spara antibiotikan till de gånger som den verkligen behövs, då är chansen större att den verkligen fungerar.

Av: Elin Lindell, leg vet, maj 2017