Kattpest

Inledning

Kattpest orsakas av kattens panleukopenivirus (FPV) som är ett parvovirus, även vissa varianter av hundens parvovirus kan orsaka kattpest. Parvovirus är väldigt långlivat och kan finnas kvar många år i omgivningen. Eftersom viruset finns i omgivningen så rekommenderas att alla katter vaccineras mot kattpest. Korrekt vaccination ger bra skydd mot sjukdomen (mer än 98 % av vaccinerade katter är skyddade mot sjukdomen). Eftersom många svenska katter är vaccinerade mot kattpest så är det inte så vanligt med utbrott av kattpest i Sverige, men det förekommer, och då framförallt i områden där många katter bor tätt och där katterna inte är vaccinerade.

Även andra kattdjur kan infekteras samt även rävar, minkar och tvättbjörnar. Människor blir dock inte sjuka av viruset.

Smittovägar

Infekterade katter utsöndrar virus framför allt i avföringen, men även genom saliv och urin. Loppor kan också sprida smittan. Smittan sprids främst genom att katten får i sig virus via mun eller nos från till exempel en annan katts avföring, genom delade matskålar, vattenskålar, leksaker eller via människor. Eftersom virus kan finnas kvar i åratal i jord så kan människor få med sig parvovirus in på t ex skorna, eller genom jord på kläder och händer (detta är anledning till att man rekommenderar att även strikta innekatter som inte träffar några andra djur bör vaccineras mot kattpest).

En infekterad katt kan börja utsöndra virus ett par dagar efter den blivit infekterad, ofta börjar virusutsöndringen innan katten har fått symptom. Om katten överlever sjukdomen kan den sedan fortsätta att utsöndra virus i flera veckor till flera månader efter att den tillfrisknat. Alla katter som infekteras med viruset blir inte sjuka, och symptomfria katter som infekterats med viruset kan också utsöndra virus.

Symptom

Kattpest drabbar unga katter värst, och dödligheten kan vara upp till 90 % hos drabbade kattungar. Det tar ca 2–7 dagar från det att katten smittas till dess att den visar symptom.

Kattpest orsakar vanligen först feber och intensiva kräkningar som sedan övergår i sprutande diarré (oftast blodig och slemmig på grund av att viruset skadar tarmen). Katten blir också hängig, slutar att äta, får feber och kan få väldigt ont i magen. Vissa katter får sår i munslemhinnan och kan få gulsot (gulfärgning av hud och slemhinnor). En vanlig orsak till att katten blir väldigt dålig är att den får vätskebrist och elektrolyt-(salt)rubbningar till följd av kräkningarna och diarrén. Detta kan leda till att katten drabbas av chocktillstånd och avlider. Viruset påverkar också benmärgen och de vita blodkropparna, vilket kan leda till kraftig brist på vita blodkroppar (panleukopeni) och gör att katten drabbas av blodförgiftning (sepsis) och olika infektioner. En del katter blir väldigt sjuka och överlever inte trots intensivvård på djursjukhus, medan andra dör snabbt utan några tydliga sjukdomssymptom vilket kan bero det på att de hamnar i chock till följd av exempelvis akut blodförgiftning och uttorkning.

När det gäller vuxna katter får en del mildare symptom medan andra inte visar några sjukdomstecken alls (de kan trots detta utsöndra viruset, om de blivit infekterade).

Om en dräktig katt blir infekterad kan det leda till att fostren aborteras (om infektionen sker tidigt i dräktigheten) eller så kan kattungarna få medfödda permanenta skador, såsom påverkan på lillhjärnan vilket leder till att de är vingliga och har balansproblem. En del kattungar som infekteras i livmodern visar inga symptom, men de kan utsöndra virus i upp till ca 8 veckors ålder. Kattungar som infekteras under första levnadstiden (upp till ca 9 dagars ålder) kan få symptom från lillhjärnan, såsom vinglighet, dålig balans, överdrivna rörelser och även påverkan på näthinnan (vilket kan ge blindhet).

När det gäller vaccinerade katter så verkar det inte vara riktigt fastställt huruvida de ändå kan utsöndra en liten mängd virus om de blir infekterade, eller om de inte utsöndrar virus alls. Vaccinerade katter kan infekteras med viruset som orsakar kattpest, men de blir vanligen inte sjuka av det.

Diagnos

Ofta misstänker veterinären kattpest på kattens symptom, speciellt om katten inte är vaccinerad mot kattpest. Katter med kattpest får dessutom ofta brist på vita blodkroppar (vilket kan ses i ett blodprov) vilket ytterligare kan öka misstanken. För att fastställa diagnosen så finns det olika typer av prover som veterinären kan ta för att leta efter parvovirus.

Behandling

Om katten endast är lindrigt sjuk räcker det ofta att den får ta det lugnt, får skonsam kost och extra vätska.

Om katten blir väldigt sjuk så behöver den skrivas in på djursjukhus för behandling. Behandlingen brukar innebära dropp, skonsam kost och kosttillskott med snälla bakterier. Om katten har tecken på blodförgiftning så behöver den behandlas med antibiotika. Har katten grava elektrolyt(salt)-rubbningar så behöver även dessa behandlas. Om katten inte äter av sig själv kan den behöva sondmatas.

Förebyggande

Alla katter bör vaccineras mot parvovirus/kattpest. Vaccination rekommenderas vanligen vid ca 7–8 veckors ålder, vid 12 veckors ålder, samt vid ca 12 månaders ålder i Sverige. Om det är större risk för smitta än normalt i området där man bor (t ex om det konstaterats utbrott av kattpest i närheten) så rekommenderas ofta ytterligare en vaccination vid 14–16 veckors ålder. Anledningen till den extra vaccinationen är att kattmammans antikroppar kan finnas kvar hos unga katter och leda till att kattungen inte utvecklar lika bra immunförsvar mot kattpest innan dess. Om man planerar att para sin katt och man vet att det finns kattpest i området så bör man överväga att vaccinera katthonan innan parning. Det är också mycket viktigt att kattungarna får i sig modersmjölken (colostrum) för att på det sättet få så bra skydd som möjligt under sin första levnadstid.

Om man har haft ett utbrott av kattpest hos sina katter så behöver man städa noga inomhus (skrubba bort all synlig smuts) och använda desinfektionsmedel efteråt (t ex Virkon S). Glöm inte kattlådor och kattburar. Släng svårdiskade mat- och vattenskålar samt leksaker. Att få bort parvoviruset från omgivningen är dock i stort sett omöjligt eftersom det kan ligga kvar väldigt länge i marken, vilket innebär att det blir ännu viktigare att vaccinera katterna mot kattpest om man vet att det funnits kattpest i området (vid pågående utbrott kan tätare vaccination krävas, kontakta närmsta veterinärmottagning och be om råd om så är fallet).

Om man misstänker att katten kan ha blivit smittad med kattpest (eller om katten har kräkning och diarré av någon annan orsak) så bör den hållas inomhus och åtskild från andra katter i åtminstone 14 dagar. Detta för att minska risken att katten smittar andra katter.

Om man skaffar en ny katt så är det viktigt att se till att den är vaccinerad innan man tar hem den till sin egen katt. Håll också gärna den nya katten skild från de andra katterna första veckan om det går. För att detta ska fungera så behöver man vara noga med hygienen, använd olika mat- och vattenskålar till katterna, tvätta händerna och byta kläder när man går emellan katterna.

Av: Elin Lindell, leg vet, juni 2017

Referenser:
WSAVA Guidelines for the vaccination of dogs and cats, 2016

Information på SVA:s hemsida, Kattpest samt Parvovirusinfektion katt