Klåda och hudproblem hos katt

Kattens sjukdomshistoria

Veterinären ställer detaljerade frågor, bland annat:

• Hur länge har katten haft hudproblem/klåda?

• Om det finns utslag, kom utslagen först eller började katten slicka/klia sig först?

• Finns det fler djur i hushållet? Kliar något av de djuren sig? Har ägaren några utslag?

• Varierar problemen över tiden? Är det värre någon speciell årstid?

• Vad äter katten? Har man provat flera olika typer av mat? Var det någon skillnad på klådan/hudproblemen med olika typer av foder?

• Har någon form av behandling provats? Vad blev resultatet?

• Vistas katten regelbundet utomhus?

• Har katten några andra sjukdomar eller symptom? Ökad törst? Hungrigare än vanligt? Har katten gått upp eller ner i vikt trots att ni varken ändrat mat eller motionsmängd?

• Har katten problem med magen? Dålig aptit? Kräkningar? Gaser i magen? Lös avföring? Bajsar katten väldigt ofta?

• Vart kliar/slickar sig katten mest?

Undersökning

Efter att veterinären har fått höra kattens sjukdomshistoria, är det dags för en undersökning. Veterinären tittar på kattens päls, hud, öron, tassar, runt rumpan och gör också en allmän klinisk undersökning (tittar på slemhinnor, lyssnar på hjärtat, klämmer på magen, känner på lymfknutorna mm).

När veterinären fått veta kattens sjukdomshistoria och undersökt den går det att planera för hur man vill lägga upp utredningen och vilka prover som bör tas.

Sjukdomar som kan ge klåda och håravfall hos katt

Förutom parasitinfektioner och allergier (som är vanliga orsaker till hudproblem och klåda) så finns det också andra orsaker till att en katt kan få problem med päls och hud.

Katter som slickar bort päls från kroppen kan ibland ha bakomliggande problem såsom någon form av smärta, eller att något i kattens omgivning gör att den blir stressad och slickar sig av den orsaken. Ibland verkar katter också kunna bli så stressade av någon annan sjukdom (t ex magproblem, urinvägsproblem etc) att de slickar bort päls på grund av det. Vilka undersökningar och prover som tas beror på vart på kroppen katten slickar bort päls, vilka andra symptom den har och om man hittar någon ledtråd vid undersökningen av katten.

Läs också: Katter som slickar bort päls

Om veterinären misstänker att katten kan ha någon sjukdom som kan påverka huden, så försöker man provta för aktuell sjukdom/sjukdomar.

Utvärtes parasiter och hudinfektioner– steg 1 i utredningen

Om veterinären inte misstänker några andra sjukdomar som orsak till hudproblemen, så brukar första steget i utredningen vara att försöka utesluta att katten har drabbats av någon form av parasit. Exempel på parasiter som kan orsaka klåda är t ex löss, loppor, mjällkvalster, rävskabb.

Om katten har hudförändringar som ger misstanke om rävskabb så vill veterinären ofta ta skrapprov. (Ibland väljer man att provbehandla med parasitmedel trots att man inte hittat något på skrapprovet, och man kan då tycka att kan vara onödigt att ta prov. Men det finns en nytta med skrapprov, för om man lyckas hitta en parasit på provet så vet man ju den exakta orsaken till klådan och vet också exakt hur man ska behandla.) Ibland kan det, förutom skrapprovet, vara aktuellt att ta blodprov och kontrollera om katten har antikroppar mot rävskabb, detta eftersom rävskabb ibland är svårt att hitta på skrapprov. (Om katten tidigare i sitt liv har haft rävskabb så är det dock risk att den fortfarande har antikroppar kvar sedan förra gången, och då är blodprov till mindre hjälp.)

I samband med att man letar efter parasiter tar man ofta också prov från huden och kontrollerar om det finns överdrivet mycket bakterier eller svamp på huden. ”Överdriven växt” av den vanliga hudfloran kan leda till klåda. Om katten har för mycket svamp eller bakterier på huden så rekommenderas ofta schamponering eller lokalbehandling med bakterie- och/eller svampdödande preparat (t ex schampo med klorhexidin). Ibland kan sådan lokalbehandling räcka för att få bort klådan. Om klådan och bakterierna/svampen återkommer kan man behöva fortsätta utredningen, eftersom många katter som är allergiker får återkommande hudinfektioner till följd av allergi.

Olika typer av prover från kattens hud och päls

Veterinären vill vanligen ta prov från kattens hud för att se om det till exempel finns bakterier eller svamp i huden, eller någon hudparasit. Det kan vara t ex:

• Skrapprov: veterinären skrapar hårt på huden med en skrapkniv eller skalpell för att samla material att titta på i mikroskop och leta efter olika typer av parasiter. Ibland kan katten behöva få lugnande för att man ska kunna ta ett djupt skrapprov.

• Cytologi: kan tas med hjälp av tops, genomskinlig tejp eller liknande som trycks mot huden och sedan rullas mot ett objektglas, färgas och mikroskoperas. Används för att se om det t ex finns överdrivet mycket bakterier eller svamp på huden. Om katten har knölar eller bölder på huden kan man istället använda sig av en nål och sticka i förändringen för att få material till cytologisk undersökning.

• Bakterieodling: Om katten har väldigt mycket bakterier i huden (t ex en djup hudinfektion eller varig öroninflammation) så kan veterinären ta prov och skicka för odling för att få reda på vilken typ av bakterier det är och vilken antibiotika som kan vara lämpligt om katten behöver sådan behandling.

• Prov för ringorm: tas vid misstanke om infektion med ringorm, ofta plockas hår och man borstar päls och hud med en tandborste eller liknande för att samla hår och hudflagor för analys.

• Biopsi: En liten bit av huden skärs bort (ofta med ett speciellt hudbiopsiverktyg, punch) och skickas för analys. Provtagning sker vanligen under narkos.

Diettest – steg 2 i hudutredningen

Om veterinären inte hittar några parasiter i huden, och klådan inte försvinner trots att katten har blivit av med eventuell hudinfektion är nästa steg oftas ett diettest, för att undersöka om katten reagerar på något i maten (en så kallad ”eliminationsdiet”). Idén med eliminationsdieten är att få reda på om kattens klåda/hudproblem är kopplat till något katten äter eller inte. (I det här stadiet får man inte reda på vad katten isåfall reagerar emot, bara om den reagerar eller inte.)

Innan man startar dieten, är det bra om eventuell överdriven svamp- och bakterieväxt på huden är behandlad, med till exempel speciella schampon, mousse, spray eller våtservetter. (För mycket svamp och bakterier på huden kan ge klåda i sig, och då är det svårt att tolka svaret på eliminationsdieten.)

Hur väljer man vilken mat katten ska äta under sin eliminationsdiet? Vid foderallergi (kutan födoämnesreaktion, förkortas KFR) så reagerar katten på något som finns i mat eller annat den äter. Oftast är det någon typ av protein som katten är allergisk mot. Vanligen utvecklar katter allergi mot något som de ätit under en längre tid, dvs ett protein som finns i mat eller godisbitar som den ätit länge. Därför försöker man antingen att hitta ett foder som innehåller (för katten) ”nya” proteinkällor, eller så väljer man ett foder där proteinet är sönderdelat i så små delar att kattens kropp inte ska kunna reagera på det. Observera att katter med ”foderallergi” inte är allergiska mot allt protein, utan mot vissa typer av protein! Vilken typ av protein som det är vanligast att katter är allergiska mot har varierat över tid. Idag är t ex kycklingprotein-överkänslighet ganska vanligt, medan det förr var det vanligare med överkänslighet mot nötkött, sannolikt på grund av att så många foder idag innehåller kyckling, medan det förr var vanligare med nötkött i kattmat. Man tror alltså att det är så att om katten är benäget att utveckla ”foderallergi”, så riskerar den att bli allergisk mot något av det som finns i maten som den äter.

Det rekommenderas starkt att ta hjälp av en hudkunnig veterinär när man ska välja vilken mat katten ska äta under eliminationsdieten. Det kan vara krångligt att läsa och förstå innehållsförteckningar på olika foder, och ibland kan man behöva gå igenom innehåll i foder och godis som katten ätit tidigare under sitt liv. Det finns också foder som skyltar med att de innehåller hydrolyserat protein eller att de är ”hypoallergena”, vilket dock inte alltid betyder att de är lämpliga för alla individer att använda som eliminationsdiet. (Det har också visat sig att en del foder som marknadsförs med att de endast innehåller en proteinkälla i verkligheten innehåller även andra proteinkällor.) Under eliminationsdieten får katten inte äta något annat än den anvisade maten och det kan vara mycket svårt att efterleva om katten går ut, jagar eller matas av någon den besöker.

När katten har varit på dieten under ca 8–10 veckor är det dags för ”provokation”. Provokationen innebär att man åter ger katten allt det som den åt innan eliminationsdieten började.

Ofta vill veterinären träffa katten en bit in i eliminationsdieten för att kunna utvärdera hur huden ser ut, samt efter provokationen.

Om katten blir helt bra i huden och klådan försvinner under eliminationsdieten, och problemen återkommer under provokationen så vet man att det är något i maten som katten reagerar på. Om katten varken blir bättre eller sämre under eliminationsdieten och det inte heller blir någon skillnad under provokationen, så vet man att katten inte är foderallergisk. Om katten däremot blir lite bättre under dieten (men inte helt bra), och sedan lite sämre igen vid provokationen, så är det troligen så att katten reagerar mot något i maten, men att det dessutom även finns någon annan orsak till hudproblem/klåda.

Observera! Det finns numera blodprov som man kan ta för att kontrollera om en katt har antikroppar mot olika livsmedel. Detta kan ibland vara till viss hjälp när man väljer ingredienser i eliminationsdieten, då väljer man någon ingrediens som testet inte ger utslag för. Det går dock inte att ta att blodprov för att kontrollera om katten är allergisk mot något i maten, detta eftersom även friska katter utan hudproblem eller klåda kan ha antikroppar mot olika livsmedel. I nuläget är eliminationsdiet alltså det enda sättet för att få veta om katten reagerar på något i födan.

Överkänslig mot något i omgivningen – steg 3 i utredningen

För katter som kliar/slickar sig trots att man uteslutit att kattens problem beror på parasiter i huden, och som inte heller blev bättre under eliminationsdieten så kan man misstänka att katten är känslig mot något i omgivningen.

För att få ledtrådar till vad i omgivningen som katten reagerar på, och för att eventuellt kunna utveckla vaccin och ge katten, så kan nästa steg vara att ta ett blodprov eller göra ett pricktest.

Obs! Det är viktigt att känna till att man inte kan diagnosticera allergi genom att ta ett blodprov, blodprovet är enbart en hjälp till hur man bäst ska behandla katten när man redan är säker på att den är allergisk. Även helt friska katter utan klåda kan ha höga antikroppsmängder mot olika ämnen i omgivningen. Detta innebär att det vanligen inte är relevant att ta blodprov för att titta på antikroppsnivåer mot ämnen i omgivningen förrän efter att man uteslutit hudparasiter och gjort en eliminationsdiet.

Meningen med att ta ett blodprov eller göra pricktest, är alltså att få ledtrådar till vad det kan vara som katten är allergisk mot och välja behandling. Informationen från blodprovet kan t ex användas till att ta fram vaccin som man kan ge katten för att försöka “vänja” kroppen vid allergenerna och förhoppningsvis minska symptom på överkänslighet (vaccinet ges antingen som injektion eller i munnen, ofta livslångt). Resultatet kan också vara till hjälp för att försöka undvika ämnen som katten reagerar på.