Vad är en porta cava shunt (portosystemisk shunt, levershunt, PSS)?

En porta cava shunt (portosystemisk shunt, levershunt, PSS), innebär att blodet från mage, tarm, bukspottkörtel och mjälte inte passerar genom levern på normalt vis, utan istället passerar förbi levern.

Detta kan antingen vara medfött (vilket är det vanligaste) eller ha utvecklats under hundens liv. Hos de hundar där det är medfött är det en rest från fosterstadiet, då tog mammans lever hand om reningen av fostrets blod, så därför fanns en väg för blodet att passera förbi levern istället för genom den. Den här vägen stängs normalt ett par dagar efter att valpen är född. Om vägen inte stängs får valpen problem, eftersom levern ska rena blodet innan det förs vidare i kroppen. Om levern inte kommer åt att rena blodet så byggs gifter upp i kroppen. 

Den förvärvade varianten, d.v.s. den som utvecklas under hundens liv, beror ofta på någon sjukdom eller påverkan av levern som leder till att blodet får svårt att ta den normala vägen genom levern och istället tar andra vägar.

Beroende på shuntens (de felaktiga kärlens) omfattning varierar symtomen. Hunden kan exempelvis ha mag och tarmbesvär, kräkningar, kramper, förvirring och annan påverkan av nervsystemet, ökat drickande och kissande, trötthet och dålig tillväxt. Symtomen är ofta tydligast timmarna efter mat. De flesta hundarna börjar visa symtom redan som valpar, men ibland framträder symtomen först senare.

Misstänks en shunt görs olika undersökningar, såsom olika blodprover som undersöker leverfunktionen, ofta även urinprov och ultraljud. En del hundar med levershunt fungerar på specialdiet och medicinering, i alla fall under en tid. Ibland kan det vara aktuellt med operation, beroende på hur shunten är placerad och hur hunden mår. Prognosen beror på shuntens omfattning och läge, det finns siffror som säger att av de hundar som opereras så blir ca 80% bättre efter operationen. För de hundar som inte opereras så fungerar ca 30% bra på specialdiet och understödjande behandling (mediciner, tillskott). Man bör inte avla på en hund med levershunt eftersom det finns stor misstanke om ärftlighet.