Diskbråck hos tax

Hej och tack för din fråga! Jag förstår din oro och att du vill göra allt för att se till att hitta en så frisk valp som möjligt!

Diskbråck är tyvärr taxarnas största och allvarligaste problem. Det är vanligare hos taxar än hos någon annan ras, en studie har visat att omkring 10 % av taxarna drabbas av diskbråck. En annan studie har visat att 20 % av dvärgtaxarna och 15 % av de normalstora taxarna som blivit 12 år gamla haft diskbråck någon gång under sitt liv. Att diskbråck är så vanligt hos just taxar beror på den medfödda dvärgväxten, dvs att de har väldigt korta ben i förhållande till ryggens längd. Denna dvärgväxt (på veterinärspråk kallad chondrodystrofi) gör att de är mer benägna än andra att drabbas av sjukliga förändringar i diskarna mellan ryggkotorna och därmed är risken högre att de ska utveckla diskbråck. Det finns dock en stor genetisk variation bland taxarna; vissa taxstammar är betydligt mer benägna att utveckla diskbråck än andra. Hos kanintaxar är risken för diskbråck diskbråck större än hos normalstora taxar.

Tyvärr kan man inte kontrollera sannolikheten för att en liten valp ska drabbas av diskbråck genom att röntga dess rygg. Diskbråck är i regel ett problem som uppstår senare i livet då diskarna (de stötdämpande strukturer som finns mellan kotorna i hals- och ryggkotpelaren) gradvis förkalkas och får sämre elasticitet. En oelastisk disk får onormal form och kan trycka mot ryggmärgen eller i värsta fall gå sönder så att innehållet pressas ut i ryggmärgskanalen och orsakar en inflammation. Diskbråck kan visserligen också uppstå även hos unga djur/valpar, men då beror det inte på förkalkning utan på kraftig ansträngning/trauma, t ex att hunden ramlar omkull eller springer in i något. Hos raser med dvärgväxt är diskbråck vanligast mellan 3 och 7 års ålder. Det man kan kontrollera vid en röntgenundersökning är om det finns flera förkalkade diskar, som i sin tur ökar sannolikheten för diskbråck. Men disksjukdomen är en gradvis process och hos en valp har förkalkningar inte hunnit ske ännu. 

Att man skulle göra magnetresonansundersökning på valpar i Norge är inget jag hört talas om och jag kan inte heller hitta någon information om det – det stämmer sannolikt inte. Däremot finns det sedan flera år ett omfattande ryggröntgenprogram för taxar i Norge, Danmark och Finland. Man röntgar då ryggen på taxar mellan 2 och 4 års ålder, för att se om man kan se förkalkade diskar. Hundar med ett visst antal förkalkade diskar tas ur avel. I Sverige finns inte detta program, eftersom rasklubben (Taxklubben) anser att det inte finns tillräckliga bevis för att det är en tillförlitlig metod. Taxklubbens strategi går istället ut på att ägare till taxar som drabbas av diskbråck ska rapportera in detta på en särskild blankett och sedan ska dessa taxar tas ur avel. De rekommenderar också att man ska vänta med avel tills föräldradjuren är minst tre år gamla. Det råder viss diskussion kring denna strategi; många anser att Sverige borde införa obligatorisk röntgenundersökning precis som flera av våra grannländer så att taxar kan undersökas redan innan de går i avel. Problemet med nuvarande strategi är att det är väldigt få fall av diskbråck som rapporteras in. En annan kritik är att föräldradjuren troligen redan har hunnit få en kull om de senare drabbas av diskbråck. Bra att veta är dock att de uppfödare som så önskar kan välja att få sina taxar röntgade och få bilderna avlästa i något annat nordiskt land. Att en hund är fri från diskförkalkningar är tyvärr ingen garanti för att den inte ska kunna drabbas av diskbråck, men en ryggröntgen är i alla fall ett sätt att kontrollera om en hund är helt olämplig för avel.

Tyvärr finns det alltid en risk för att en tax ska drabbas av diskbråck, men för att man ska få en valp med så låg benägenhet för diskbråck som möjligt är det viktigaste att välja en seriös uppfödare som följer rasklubbens avelsrekommendationer. Välj alltid att leta bland valpannonserna på Taxklubbens hemsida, för att vara säker på att uppfödaren är medlem i rasklubben. Viktigast är att uppfödaren inte använder drabbade individer i avel, eftersom problemet delvis är ärftligt. Båda föräldradjuren bör vara äldre än 3 år och meriterade på utställningar och/eller jaktprov. Uppfödaren bör ha kontrollerat både hanhundens och tikens närmaste släktingar (både föräldrar och syskon) för att säkerställa att de inte lider av ryggproblem. Bäst är förstås om uppfödaren själv har valt att röntga föräldradjuren för att utesluta diskförkalkningar, som i våra grannländer, men jag vet inte hur vanligt det är att svenska taxuppfödare väljer att göra detta. Tyvärr finns det inget säkert sätt att som valpköpare kontrollera via något centralt register ifall föräldrarna eller deras släktingar någon gång drabbats av ryggbesvär – här får man helt enkelt lita på uppfödarens egna uppgifter. Som jag nämnde ovan så har Taxklubben ett eget register som det är meningen att taxägare ska rapportera in eventuella diskbråck till, men det är tyvärr mycket få som gör detta. Du bör även kunna kontakta svenska Taxklubben för att få råd om vilka uppfödare som betraktas som seriösa. Jag hoppas att detta kunde ge svar på några av dina frågor!

Här kommer ett par länkar för mer läsning:

Svenska Taxklubbens hemsida: http://taxklubben.org/

Svenska Taxklubbens avelsstrategi (du kan läsa om diskbråck på sid 17-20 samt om avelsrekommendationer på sid 35-36): https://www.skk.se/globalassets/dokument/rasdokument/ras-tax.pdf

Jag hoppas att detta svar kunde vara till hjälp!

Med vänlig hälsning