Vad finns det för fördelar och nackdelar när man jämför kemisk och kirurgisk kastration av handhund?

Kemisk kastration utförs genom att ett chip sätts in under huden (Suprelorin). Det finns två olika styrkor på chippet, ett som håller minst 6 månader och ett som håller minst 12 månader. Chippet innehåller en hormonanalog som gör att produktionen av testosteron nedregleras. Testiklarna krymper därmed. När chippet börjar förlora sin verkan kommer testiklarna börja växa igen och åter producera testosteron och spermier.

Förutom att det kan bli en svullnad på injektionsstället, så  är biverkningarna desamma som efter en vanlig, kirurgisk kastration. Chippet rekommenderas inte till hundar som är tänkta att använda i avel, eftersom det inte finns någon helt säker garanti på att hunden återfår fruktbarheten. Fördelen med en kemisk kastration är att den är reversibel. Tycker man att hunden inte reagerat på det sätt man önskat så kommer hunden återgå till sitt vanliga jag när chippet har verkat klart. Det finns även kemisk kastration som kan ges som tabletter eller med injektion av ett flytande ämne som är nära släkting med gulkroppshormon/progesteron. Den här typen av kemisk kastration är förknippad med flera bivekningar, t.ex. diabetes, juvertumörer. Numera avråder man generellt från att använda sig av det här ämnet vid kemisk kastration.

Vid vanlig/kirugisk kastration så behöver man söva hunden och operera bort testiklarna, en nackdel är att man behöver söva hunden och det innebära alltid en viss risk. Det finns alltid en risk att det blir komplikationer vid, eller efter, ett kirurgiskt ingrepp, såsom blödning eller infektion. Fördelen är att när hunden väl är kastrerad så behöver man inte göra om det.

Generella biverkningar som förekommer vid både kirurgisk och kemisk kastration är följande: risk för viktuppgång, risk för förändringar av pälsen (mer eller mindre päls, mer eller mindre ullig päls) samt en mycket liten risk för inkontinens.