Antibiotika vid UVI

Den vanligaste orsaken till urinträngningar och blod i urinen hos katter i din katts ålder är sk. idiopatisk cystit, d.v.s. inflammation i urinblåsan utan bakterier. Det är inte helt ovanligt att katten får symptom även om man inte kan hitta att någonting ändrats i omgivningen.

Enligt den antibiotikapolicy som svenska veterinärförbundet har gjort så bör man inte behandla cystit (urinblåseinflammation) hos katter, med antibiotika utan att ha fastställt att det verkligen är en urinvägsinfektion som ligger bakom. För att kunna fastställa om det är en infektion så behöver man odla på urinen. Eftersom det alltid finns bakterier i omgivningen så finns det ofta bakterier i spontankastade urinprov (som katten själv har kissat ut och som man samlar upp), dvs om man odlar på ett spontankastat urinprov så växer det ofta bakterier, även om katten inte har urinvägsinfektion. Därför rekommenderar man att ta ett urinprov direkt ur urinblåsan och odla på det. 

När det gäller risker med antibiotikabehandling så behöver man ta hänsyn till flera olika saker: Det finns alltid en risk att katten får biverkningar av läkemedel, dels kan katten t.ex. få akuta problem, som magproblem. Andra saker att ta hänsyn till är att man ser en ökade resistensproblematik, och varje antibiotikabehandling innebär en risk att resistenta bakterier utvecklas och selekteras fram. De resistenta bakterierna håller sig inte heller alltid till bara det djur som behandlades med antibiotikan, om man har otur kan resistenta bakterier överföras mellan djuren man har hemma, och man misstänker också att det kan smitta från djur till människa. Rekommendationerna säger därför att man ska vara väldigt säker på att antibiotikabehandling verkligen behövs innan man behandlar med antibiotika, detta för att antibiotikan förhoppningsvis ska kunna fortsätta att fungera när man verkligen behöver den.