Inledning

Hjärtat har fyra hålrum; höger och vänster förmak samt höger och vänster kammare. Höger förmak kommunicerar direkt med höger kammare, vänster förmak kommunicerar direkt med vänster kammare. Det finns i ett friskt hjärta inget sätt för blodet att direkt pumpas från höger sida av hjärtat till vänster eller tvärtom.

Om vi följer blodets väg från hjärtat så pumpas det ut från vänster kammare ut i aorta, stora kroppspulsådern. Aorta förgrenar sig i allt mindre artärer ut i hela kroppen för att till slut övergå i mikroskopiskt små kärl som kallas kapillärer. Det är i kapillärerna som blodet lämnar ifrån sig syre och näring och tar emot koldioxid och avfall från kroppens celler.

Från kapillärerna flyter sedan blodet tillbaka mot hjärtat i successivt allt större vener för att tillslut samlas i de stora hålvenerna (främre och bakre hålvenen). De stora hålvenerna löper in i hjärtats högra förmak. När blodet når hjärtat är det syrefattigt.

Från förmaket rinner blodet ner i höger kammare och när hjärtat drar ihop sig så pressas blodet ut i lungartären och upp i lungorna. För att förhindra att blodet istället trycks tillbaka upp i förmaket och ut i de stora hålvenerna så finns det ett par klaffar, tricuspidalis-klaffarna, som slår igen och hindrar blodet att ta fel väg. På samma sätt finns det klaffar i lungartären som hindrar blodet att rinna tillbaka ner i hjärtat när hjärtat slappnar av och fylls på av nytt blod från förmaket.

Blodet går via lungartären ut i lungornas blodkärlssystem och i lungkapillärerna byter blodet ut koldioxid mot syre. Det nu syrerika blodet rinner tillbaka ner till hjärtat via lungvenerna och når vänster förmak. När hjärtat slappnar av så rinner blodet från förmaket ner i vänster kammare. Hjärtat drar ihop sig och blodet pumpas ut i aorta. Kretsloppet är nu slutet. För att förhindra att blodet pumpas tillbaka upp i vänster förmak finns, precis som på höger sida, ett system med klaffar, mitralisklaffarna, som slår igen och ser till att blodet tar rätt väg. I aorta finns klaffar som förhindrar att blodet rinner tillbaka ner i vänster kammare när hjärtat slappnar av.

Hjärtat ligger mitt i brösthålan och för att inte skava mot lungorna omges det av en tunn bindvävs-säck som kallas för hjärtsäcken eller perikardiet.

Varje gång hjärtat drar ihop sig och klaffarna stängs hör man ett ljud, kallat första hjärttonen, och varje gång hjärtat slappnar av och klaffarna i artärerna hindrar blodet att rinna tillbaka så hör man ett annat ljud, andra hjärttonen. Normalt hörs endast de ljuden när man lyssnar på hjärtat. Ljud som normalt inte ska höras kallas för blåsljud. De kan bero på ofarliga förändringar eller på t ex allvarliga hjärtsjukdomar.

Kattens normala puls är ca 120-140 slag per minut.

Orsak

Vid hjärtsvikt fungerar inte hjärtats normala pumpmekanism. Det kan bero på många olika saker som t ex inflammation i klaffarna (endokardit) eller förtjockad hjärtmuskel (hypertrofisk kardiomyopati). Beroende på var i hjärtat felet sitter kan höger eller vänster sidas funktion vara påverkad, man säger att hjärtat sviktar. Ibland är båda sidorna drabbade samtidigt och man får då dubbelsidig hjärtsvikt.

Vid vänstersidig hjärtsvikt pumpar hjärtat inte ut blod i aorta på ett normalt sätt. Istället stockas blodet upp i lungorna. När trycket i blodkärlen stiger når man tillslut en punkt där kärlen inte håller tätt längre utan börjar läcka. Vätskan som sipprar ut fyller lungorna och ett lungödem uppstår. Till slut blir det så mycket vätska att syre inte kan komma ner i lungorna. Behandlar man inte detta så kan man säga att katten drunknar i sina egna kroppsvätskor.

Vid högersidig hjärtsvikt stockas blodet istället ute i de stora venerna. Det ökade blodtrycket leder då till att vätska pressas ut ur kärlen på samma sätt som vid vänstersidig svikt, men vätskan samlas i bröstkorgen, hjärtsäcken och framför allt i bukhålan. Vätska i bröstkorgen kallas för hydrothorax och vätska i bukhålan för ascites. Vätska i hjärtsäcken kallas för hydroperikard. Symtomen blir vanligen inte så dramatiska som vid vänstersidig svikt.

Symptom

Symtomen vid vänstersidig svikt beror på orsaken (se endokardit, kardiomyopati, hydroperikard) och hur snabbt svikten utvecklats men vanligen noterar ägaren först att katten sover mer än vanligt och andas tungt. När sjukdomen förvärras får katten påtagligt svårt att andas och sitter med öppen mun och kippar efter luft. Till slut dör katten av syrebrist.

Vid högersidig svikt brukar ägaren notera att katten är lite tröttare än vanligt och att den blir allt rundare om magen. Andningssvårigheter brukar följa. Dessa katter blir sällan så dåliga att de dör akut (beror dock på orsaken, tex så kan hydroperikard snabbt bli livshotande) utan sjukdomen får ett mer smygande förlopp.

Diagnos

Ultraljud är det oöverträffat bästa sättet att diagnostisera hjärtsjukdomar men det kräver lång träning. De flesta kliniker kan dock röntga och med röntgen kan man se om hjärtat har en konstig form och om det samlas vätska i lungor eller någon annanstans.

Behandling

Behandlingen beror på den underliggande orsaken (se endokardit, kardiomyopati, hydroperikard) men man använderer även olika typer av vätskedrivande medicinering. Tanken med medicineringen är att katten ska kissa ut överskottsvätska. Därmed blir blodet mer koncentrerat och vätskan i t ex lungorna återförs tillbaka till blodet.

Förebyggande

Om man på ett tidigt stadium upptäcker ett hjärtfel kan man sätta in behandling tidigt och förhoppningsvis snabbt häva svikten eller till och med förhindra att den uppstår. Diagnostiseras din katt med ett hjärtfel är det lämpligt att följa upp med ny undersökning en gång per år eller tätare om veterinären misstänker att svikt håller på att uppstå.

När bör man kontakta veterinär?

Om du noterar några av symptomen som är beskrivna här ovan eller om du är orolig för din katt ska du alltid ta kontakt med veterinär. Här kan du boka ett videosamtal hos oss på FirstVet för att få en första bedömning av ditt djur.

Något gick fel