L7/S1-syndromet hos hund

Orsak

L7/S1-syndromet är en sjukdom där broskskivan (disken) mellan sista ländkotan (L7) och första korskotan (S1) i korsryggen (sakrum) förstörs.

En vanlig orsak till att disken förstörs är att den utsätts för kraftig mekanisk stress och helt enkelt slits i förtid. Leden mellan L7 och S1 fungerar som ett gångjärn mellan bakben/bäcken/sakrum och ryggen när hunden rör sig framåt. Det är bakbenen som genererar kraften som för kroppen framåt och all rörelseenergi från bakbenen som ska få framkroppen att hänga med i rörelsen fortplantas i kroppen via L7/S1.

Bidragande orsaker till att L7/S1-syndromet utvecklas kan vara missbildningar/utvecklingsrubbningar i leden som t ex;

• Osteochondros : defekt brosk/benbildning.

• Lumbarisation: S1 är inte hopväxt med övriga sakrum vilket ger en ökad rörlighet/instabilitet.

• Sakralisation: L7 är sammanvuxen med S1 och kan ge snedhet/stelhet.

Skadan på disken får den att falla ihop och då pressas en del av den upp mot ryggmärgskanalen och orsakar tryck på nerverna. L7/S1-leden blir också instabil och kroppens naturliga sätt att handskas med instabilitet är att bilda extra ben som ska försöka få leden att stabiliseras. Det extra benet orsakar ytterligare förträngning av kanalerna där nervrötterna från ryggmärgen löper.

Hela den här processen är smärtsam för hunden, framför allt när den hoppar, då det blir stor kraft som ska gå igenom L7/S1, men egentligen i alla situationer där hunden rör sig.

Symptom

Den typiske patienten är en schäferhane på 5-7 år som används i hårt arbete (t ex skyddsträning) men problemet förekommer i många andra raser. Sällan hos individer yngre än 3 år.

Det första symptomet är smärta, vilket brukar yttra sig som att hunden blir stel och ovillig att röra sig. Ett typiskt tecken är att hunden tvekar att hoppa in i bilen. Även att krypa är smärtsamt. Trycker man över slutet av ländryggen visar hunden tecken på smärta, exempelvis skriker till, drar sig undan, knäar till eller hugger.

När skadorna i ryggen blir värre börjar det märkas genom att hunden rör sig annorlunda. Det kan yttra sig som hälta i ett bakben, ett avvikande rörelsemönster generellt eller att svansen hänger. Vill det sig riktigt illa blir hunden vinglig och släpar bakbenen. Då brukar man höra hur klorna släpar i marken och se hur de slits på ovansidan.

I riktigt långt gångna fall förlorar hunden kontrollen över urinblåsan och tarmen, hunden blir därmed inkontinent och urin och avföring kan komma att läcka ut när som helst.

Diagnos

Ju tidigare diagnosen ställs desto större chans har man att kunna behandla.

Viktigast är en ordentlig klinisk undersökning där man går igenom hunden från nos till svansspets med särskilt fokus på ben/leder/muskler och neurologiska funktioner. Hundar med L7/S1 har ofta fler problem och det finns sjukdomar som kan ge liknande symptom, exempelvis korsbandsskador, höftledsartros, spondylos (sammanväxtningar i ryggen), inflammation i disken, broskembolier (broskproppar), prostatit mfl.

Röntgen är nödvändigt för att fastställa diagnosen och ofta behövs en kontraströntgen. Vid en kontraströntgen injiceras ett flytande ämne som kan ses på röntgenbilder i disken eller i ryggmärgskanalen, och man letar efter tecken på diskskador och förträngningar i ryggen.

Behandling

I lindriga fall kan det ibland räcka med långvarig vila, sjukgymnastik och antiinflammatorisk medicin. Då får man i bästa fall en hund som kan fungera som sällskapshund. Risken finns dock att hunden får problem med nervskador med tiden och då kan det vara för sent att göra något kirurgiskt.

I svårare fall eller om man har en hund som förväntas leva ett aktivt liv kan det vara aktuellt med operation. Man “öppnar” då upp ryggen över L7/S1 och rensar bort den skadade disken samt tar bort ärrvävnad och benpålagringar som klämmer på nerverna. Kommer man på problemet tidigt brukar prognosen vara bra även vid operation.

Efteråt följer ofta en period på många månader med sjukgymnastik och antiinflammatorisk medicinering, då man sakta tränar upp hunden igen.

Över 75% av hundarna med lindriga eller måttliga besvär kan komma tillbaka till en i princip normal funktion, även hårt arbetande hundar. För hundar med svåra symptom är prognosen avsevärt sämre.

Förebyggande

Det är bra att tänka på att hålla hunden i bra kondition, välmusklad och utan onödigt fett, och att värma upp hunden ordentligt innan tuffa träningspass.

För uppfödare gäller att undvika hundar i avel med uppenbara problem, som t ex sakralisation som kan ses vid höftledsröntgen.

När bör man kontakta veterinär?

Om du noterar några av symptomen som är beskrivna här ovan eller om du är orolig för din hund ska du alltid ta kontakt med veterinär. Här kan du boka ett videosamtal hos oss på FirstVet för att få en första bedömning av ditt djur.