Urinsten hos katt

Vad är urinstenar?

Stenar eller grus i urinblåsan är en vanlig orsak till att katter får urinvägsproblem. Urinstenar bildas av kristaller och material från kroppen. De kan finnas i hela urinsystemet, men hittas oftast i urinblåsan eller urinröret (njurstenar är ovanliga). Urinstenar, grus och sand som ligger i urinblåsan kan reta och skapa inflammation och ökar dessutom risken för urinvägsinfektion. Både han- och honkatter kan drabbas av urinsten, men det är vanligare att stenarna ger besvär hos hankatter, eftersom de har ett längre och smalare urinrör som gör det svårare för katten att kissa ut stenarna. I värsta fall kan urinstenar orsaka stopp i urinröret, vilket leder till att katten inte kan kissa, s k urinstopp. Om katten inte kan kissa så är det akut, och katten måste få omedelbar veterinärvård.

Urinstenar kan variera i storlek, de kan vara enstaka eller flera. Hos katter med urinsten kan stenarna antingen bestå av en och samma typ av kristall eller vara en blandning av olika typer av kristaller. Det finns flera olika typer av urinstenar:

• Struvitsten är den absolut vanligaste typen av urinsten hos katter. Struvit är ett vanligare namn för magnesium-ammoniumfosfat.
• Kalciumoxalatsten är den näst vanligaste typen av urinsten hos katter. Den förekommer främst hos medelålders katter, och oftare hos kastrerade hanar.
• Uratsten är en lite mer ovanlig urinsten men förekommer ibland hos katt, och kan ibland vara tecken på leversjukdom.
• Ovanligare stenar är cystin, kalciumfosfat, silikat, karbonat, xantin, förstenat blodkoagel samt stenar som bildats pga läkemedelsanvändning.
• Blandstenar, det vill säga stenar som är en blandning av flera olika typer av urinstenar, förekommer också.

Symptom som kan ses vid urinsten

Urinsten ger liknande symptom som de andra problem som kan uppstå i kattens nedre urinvägar. Nedan finns en lista på symptom som kan ses vid besvär i urinvägarna. Detta är alltså symptom som katten kan visa vid flera olika typer av urinvägsproblem förutom urinvägsinfektion (t ex idiopatisk cystit - inflammation i urinblåsan där man inte kan hitta någon uppenbar orsak, eller urinvägsinfektion). För att veta om det finns urinstenar måste katten undersökas hos veterinär.

Exempel på symptom som kan ses vid besvär från urinvägarna:

• Katten springer oftare på lådan än vanligt och/eller sitter kvar längre på lådan än den brukar.
• Katten börjar jama, krysta eller visa tecken på smärta när den går på lådan. Det är inte ovanligt att man först tror att katten är förstoppad, när den egentligen har problem med att kissa.
• Katten kissar oftare och mindre pölar än den brukar.
• Urinen kan ha annorlunda färg än vanligt (rosafärgad urin tyder på blod i urinen).
• Katten slickar på vulva/penis mer än den brukar. Vissa katter kan också putsa pälsen onormalt mycket, särskilt på magen och låren.
• Katten får förändrat beteende, visar rädsla, vill gömma sig, blir aggressiv eller blir mer kontaktsökande än vanligt.
• Katten kissar på andra ställen än i kattlådan (på golvet, soffan, sängen, mattor eller liknande).
• Katten verkar hängig, äter/dricker sämre eller beter sig annorlunda på annat sätt.
• Katten kan inte kissa alls (detta kallas urinstopp, drabbar i stort sett bara hankatter och är ett mycket allvarligt tillstånd som kräver att man snabbt tar sig till veterinär).

Varför får katter urinstenar?

Varför en del katter drabbas av urinstenar är inte helt fastställt, men man vet att det finns många olika saker som kan påverka (observera att det ofta krävs en kombination av olika faktorer för att urinstenar ska bildas):

• Låg fysisk aktivitet och övervikt leder till ökad risk för plugg- och stenbildning.
  
• Lågt vätskeintag. En katt som får i sig för för liten mängd vätska kan löpa större risk att bilda urinstenar.
  
• Surhetsgraden i urinen kan påverka. Det finns dock flera andra saker som också spelar in, så man kan inte enbart förlita sig till urinens surhetsgrad när det gäller huruvida urinstenar riskerar att bildas.
• Urinvägsinfektion kan öka risken för vissa typer av urinstenar.
• Vissa läkemedel och tillskott kan göra att urinstenar lättare bildas.
• Vissa sjukdomar och anatomiska fel kan öka risken för urinstenar. Exempel är sjukdomar som leder till förhöjt kalcium i blodet (kan öka risken för kalciumoxalatstenar) och möjligen vissa typer av leverproblem.
• När det gäller uratsten har man sett att vissa kattraser löper högre risk (siames, egyptisk mau, ocicat och birma).
• Kosten. Vad katten äter har betydelse. Torrfoder ger ofta mer koncentrerad urin och mindre frekvent urinering (jämfört med blötmat), vilket kan leda till ökad risk för att urinsten bildas. En del torrfoder kan ge högt pH i urinen. Kattfoder som både ger koncentrerad urin, högt pH i urinen och hög magnesiumkoncentration i urinen kan öka risken för struvitstenar.

För att få reda på om katten har problem med stenar/grus i urinvägarna så kan veterinären ta hjälp av röntgen eller/och ultraljud. Vilket veterinären väljer att använda sig av beror på vad det finns för utrustning på kliniken och vilken metod som veterinären känner sig mest bekväm med. Båda metoderna har för- och nackdelar och ibland kan det vara motiverat att använda sig av bådadera.

När det gäller ultraljud så är det ofta väldigt användbart för att undersöka urinblåsan. Man kan titta på urinblåsans vägg och leta efter sten/grus och sand i urinblåsan. Man brukar även leta i urinledare och njurar efter eventuella stenar. Ultraljudet kan upptäcka stenar som inte är röntgentäta, dvs stenar som man inte kan se med hjälp av röntgen. Nackdelen är att det är svårt att undersöka urinröret med hjälp av ultraljud, eftersom urinröret är svårt att komma åt och är väldigt litet. Det krävs också att veterinären har tillgång till en ultraljudsmaskin och det behövs övning för att kunna tolka ultraljudsbilden. Om veterinären misstänker att det sitter grus i urinröret så kan ultraljudsundersökningen ibland kompletteras med en röntgenundersökning för att få ytterligare information.

Vanligen kan man med hjälp av röntgen/ultraljud inte med säkerhet avgöra vilken typ av urinstenar det rör sig om. Ett urinprov kan då ge ledtrådar. Om det finns mängder med kalciumoxalatkristaller i urinen så är det större sannolikhet att det är kalciumoxalatsten man har hittat och vid många struvitkristaller rör det sig mest sannolikt om struvitsten. Det är dock viktigt att känna till att de kristaller man ser i urinen inte alltid stämmer överens med vilka stenar som bildats; en katt kan t ex ha struvitkristaller i urinen men ändå ha kalciumoxalatstenar (eller blandstenar) i urinblåsan. Urinens surhetsgrad kan ibland också ge ledtrådar.

Det är också viktigt att veta att kristaller i ett urinprov inte automatiskt innebär att katten har sten eller grus i urinblåsan. Man tror alltså att enbart kristaller i urinen (kristaller är så små att man behöver mikroskop för att se dem) inte behöver vara något onormalt. Om det däremot finns sandliknande partiklar i urinprovet (som går att se med blotta ögat) så är det sannolikt inte normalt.

Hur behandlas urinstenar?

För katter med urinstenar och grus i urinblåsan, där man misstänker att det handlar om struvitstenar, så kan man prova att lösa upp stenarna med hjälp av ett specialfoder. Även uratstenar går ibland att lösa upp med hjälpa av specialfoder, men ofta krävs också medicinering. I samband med detta försöker man också se till att öka kattens vattenintag (genom att t ex ge blötmat, tillsätta vatten till torrfoder, ha vattenskålar på många ställen, prova vattenfontän mm).

Om det inte fungerar att lösa upp stenarna med specialfoder, eller om det rör sig om någon annan typ av sten än struvit eller urat, så behöver man operera ut stenarna. Det rekommenderas alltid att skicka de stenar som opererats ut för analys, så att man vet vilken typ av sten det rörde sig om. Detta för att man ska ha så bra förutsättningar som möjligt för att förebygga återfall. För katter som har haft urinsten kan det vara idé med regelbundna besök hos veterinär där man kontrollerar urinblåsan med ultraljud/röntgen, samt regelbunden inlämning av urinprov för undersökning.

Vad kan man göra för att minska risken för urinsten?

• Håll katten normalviktig. Om katten är överviktig behöver den gå ned i vikt för att minska risken för återfall. Rådgör med din veterinär för att få hjälp med ett viktminskningsprogram där katten går ned i lagom takt och med rätt sorts foder. Se även till att katten rör på sig mer. Om man har en innekatt kan det innebära att den får gå ut i koppel dagligen, eller att man leker med katten dagligen.
• Öka kattens vätskeintag. Man tror att katter som får i sig för lite vätska löper större risk att bilda urinstenar. Ett sätt att få i katten mer vätska kan vara att ge blötmat eller hälla vatten över torrfodret. Man bör också se till att ha flera olika vattenskålar på olika ställen i hemmet (gärna nära de ställen där katten uppehåller sig mest) och byta vattnet varje dag. En vattenfontän brukar också kunna locka katter till att dricka mer.
• Anpassat foder. Om man vet vilken typ av stenar katten har (eller haft, om de opererats ut), så behöver man ofta anpassa utfodringen för att förebygga återfall. Det finns tyvärr inga universalfoder för katter med urinstensbesvär; kosten måste noga anpassas efter vilken typ av urinstenar den enskilda katten har problem med, vilken surhetsgrad katten har i sin urin mm. I övrigt beror valet av foder på om katten behöver gå ned i vikt, om den har andra sjukdomar och flera andra faktorer. Rådgör alltid med din veterinär kring vilket foder som är mest lämpligt för din katt.

Artikeln är skriven i oktober 2017 av leg vet Anja Launila och leg vet Elin Lindell