Urinvägsinfektion hos katt

Vad innebär urinvägsinfektion?

Urinblåsan är normalt steril, vilket betyder att det inte ska finnas några bakterier där. Om bakterier på något sätt ändå kommer in i urinblåsan så brukar kroppens egna försvarsmekanismer normalt ta hand om dem innan de lyckas få fäste. Kattens urinvägar är mycket motståndskraftiga mot bakterier. Om kroppens försvar ändå inte riktigt lyckas ta hand om bakterierna kan de dock fästa i urinvägarna och börja öka i antal. Då har katten fått en urinvägsinfektion. När man pratar om urinvägsinfektion menar man oftast att det finns en bakterieinfektion i urinblåsan, även om begreppet egentligen betyder infektion någonstans i hela urinvägarna (njurar, urinrör eller urinblåsa).

Hos katter yngre än 10 år är urinvägsinfektion väldigt ovanligt. Hos äldre katter är infektion något vanligare än hos yngre katter, men fortfarande mycket ovanligare än de andra orsaker som kan ligga bakom urinvägsbesvär (t ex urinstenar/grus eller blåskatarr utan bakterier). Om en katt får en bakterieinfektion i urinvägarna bör man alltid undersöka om det finns någon bakomliggande orsak, t ex njursjukdom, urinstenar eller polyper/tumörer i urinblåsan.

Tecken på urinvägsinfektion

Hos katter kan en bakterieinfektion i urinblåsan ge ungefär samma symptom som de andra problem som kan uppstå i kattens nedre urinvägar, varav de vanligaste är idiopatisk cystit (inflammation där man inte kan hitta någon uppenbar orsak) och stenar/grus i urinen. Det finns alltså inget sätt att via symptomen se om det rör sig om bakterieinfektion eller något annat urinvägsproblem. För att veta om det finns bakterier i urinen måste man analysera ett urinprov.

Vanliga tecken på att katten har problem med nedre urinvägarna:

• Katten springer oftare på lådan än vanligt och/eller sitter kvar längre på lådan än den brukar.
• Katten börjar jama, krysta eller visa tecken på smärta när den går på lådan. Det är inte ovanligt att man först tror att katten är förstoppad, när den egentligen har problem med att kissa.
• Katten kissar oftare och mindre pölar än den brukar.
• Urinen kan ha annorlunda färg än vanligt (rosafärgad urin tyder på blod i urinen).
• Katten slickar på vulva/penis mer än den brukar. Vissa katter kan också putsa pälsen onormalt mycket, särskilt på magen och låren.
• Katten får förändrat beteende, visar rädsla, vill gömma sig, blir aggressiv eller blir mer kontaktsökande än vanligt.
• Katten kissar på andra ställen än i kattlådan (på golvet, soffan, sängen, mattor eller liknande).
• Katten verkar hängig, äter/dricker sämre eller beter sig annorlunda på annat sätt.

Om katten får påverkade blodvärden och feber kan man misstänka att infektionen spritt sig från urinblåsan till njurarna. När njurarna är inblandade i infektionen brukar man kalla det för pyelonefrit. Detta är ett allvarligt tillstånd som vanligen kräver vård på djursjukhus.

Hur ställs diagnosen?

För att veta om det finns bakterier i urinen måste veterinären analysera ett urinprov. Ibland börjar man med att titta på ett urinprov som är taget hemma av kattägaren. Om det är något som inte ser bra ut i urinprovet (om det t ex finns blod, vita blodkroppar, mycket bakterier eller en stor mängd kristaller) så brukar man behöva komplettera med ett urinprov direkt från urinblåsan med en nål (detta kallas cystocentes). Detta gör man för att vara säker på att få helt rent urinprov. Man vill alltså säkerställa att det man ser i urinen verkligen kommer från kattens urinvägar och inte från kattlådan eller från pälsen vid kattens penis/vulva.

Oftast vill man även göra en odling av urinen för att se vilka bakterier som växer och vilka antibiotikasorter de är känsliga mot, för att man ska kunna sätta in rätt medicin. För att vara säker på att de bakterier som växer vid odlingen verkligen kommer från urinblåsan så är det viktigt att man odlar på urin som tagits på ett sterilt sätt, t ex via nål direkt från urinblåsan eller via kateter. Därför kan det hända att veterinären rekommenderar ytterligare en urinprovtagning med ledning av ultraljud, även om man redan vet att det finns bakterier i urinen.

Om en katt får upprepade urinvägsinfektioner måste man utreda om det finns något i urinvägarna som gör katten särskilt mottaglig för infektion. Exempelvis kan urinstenar eller polyper i urinblåsan vara en grogrund för bakterier, men det kan också röra sig om besvär i njurarna.

Hur behandlas urinvägsinfektion?

Vid en urinvägsinfektion behöver katten behandlas med antibiotika. Om en katt får upprepade urinvägsinfektioner och man hittar en bakomliggande orsak till detta (t ex urinstenar, utväxter i urinblåsan eller njurproblem) måste även detta problem behandlas.