Klåda och hudproblem hos hund

Hundens sjukdomshistoria

Veterinären ställer ofta detaljerade frågor t ex:

• Hur länge har hunden haft hudproblem/klåda?

• Om det finns utslag, kom utslagen först eller hundens klåda/slickande?

• Finns det fler djur i hushållet? Kliar något av de djuren sig? Har ägaren några utslag?

• Varierar problemen över tiden? Är det värre någon speciell årstid?

• Vad äter hunden? Har man provat flera olika typer av mat? Var det någon skillnad på klådan/hudproblemen på olika typer av mat?

• Har någon form av behandling provats? Vad blev resultatet?

• Vistas hunden regelbundet på andra ställen i hemmet (t ex i stall, någon av ägarnas arbetsplats etc) och påverkas hudproblemen/klådan av detta?

• Har hunden några andra sjukdomar eller symptom? Ökad törst? Hungrigare än vanligt? Har hunden gått upp i vikt trots att man varken ändrat mat eller motion?

• Har hunden problem med magen? Dålig aptit? Kräkningar? Gaser i magen? Lös avföring? Bajsar hunden väldigt ofta?

• Vart kliar sig/slickar sig hunden mest?

Undersökning - detta görs hos veterinären

Efter att veterinären har fått höra hundens sjukdomshistoria, är det dags för undersökning. Veterinären tittar på hundens päls, hud, öron, tassar, runt rumpan och gör också en allmän klinisk undersökning (tittar på slemhinnor, lyssnar på hjärtat, klämmer på magen, känner på lymfknutorna mm).

När veterinären fått veta hundens sjukdomshistoria och undersökt hunden går det att planera för hur man vill lägga upp utredningen och vilka prover som ska tas.

Sjukdomar som kan ge klåda och håravfall hos hundar

Förutom parasitinfektioner och allergier (som är vanliga orsaker till hudproblem och klåda) så finns det också andra orsaker till att en hund kan få problem med päls och hud.

Sjukdomar som kan behöva uteslutas i samband med hudproblem hos hund är Cushings sjukdom (ökad utsöndring av hormonet kortisol) och hypotyreos (nedsatt produktion av sköldkörtelhormon). Hundar med någon av dessa sjukdomar blir ofta tunnhåriga och kanske till och med pälslösa på vissa speciella delar av kroppen, och om de har klåda så kom ofta tunnhårigheten först och klådan efteråt. Hunden kan också ha fått ökad aptit och törst och blivit mer loj än normalt.

Om veterinären misstänker att hunden kan ha någon sjukdom som kan påverka huden, så tas prov för den/de aktuella sjukdomarna.

Läs mer: Cushings sjukdom hos hund och Hypotyreos hos hund

Utvärtes parasiter och hudinfektioner– steg 1 i utredningen

Om veterinären inte misstänker några andra sjukdomar som orsak till hudproblemen, så brukar första steget i utredningen vara att utesluta att hunden har drabbats av någon form av parasit. Exempel på parasiter som kan orsaka klåda är t ex löss, loppor, demodexkvalster, mjällkvalster, rävskabb.

Om hunden har hudförändringar som ger misstanke om att det kan vara någon parasit inblandad så vill veterinären ofta ta skrapprov. (Ibland väljer man att provbehandla med parasitmedel trots att man inte hittat någon på skrapprovet, och man kan då tycka att kan vara onödigt att göra skrapprov. Men det finns en nytta med skrapprov, för om man lyckas hitta en parasit på provet så vet man ju den exakta orsaken till klådan och vet också exakt hur man ska behandla.) Ibland kan det, förutom skrapprovet, vara aktuellt att ta blodprov och kontrollera om hunden har antikroppar mot rävskabb, detta eftersom rävskabb ibland är svårt att hitta i skrapprov. (Om hunden tidigare i sitt liv har haft rävskabb så är det dock risk att den fortfarande har antikroppar kvar sedan förra gången, och då är blodprov till mindre hjälp.)

I samband med att man letar efter parasiter tar man ofta också prov från huden och kontrollerar om det finns överdrivet mycket bakterier eller svamp på huden. ”Överdriven växt” av den vanliga hudfloran kan leda till klåda. Om hunden har för mycket svamp eller bakterier på huden så rekommenderas ofta schamponering eller lokalbehandling med bakterie- och/eller svampdödande preparat (t ex schampo med klorhexidin). Ibland kan sådan lokalbehandling räcka för att få bort klådan. Om klådan och bakterierna/svampen återkommer så kan man dock vilja fortsätta utredningen, eftersom många hundar som är allergiker får återkommande hudinfektioner till följd av allergin.

Olika typer av prover från hud och päls

Veterinären vill vanligen ta prov från huden för att se om det till exempel finns bakterier eller svamp i huden, eller om det finns någon hudparasit. Beroende på vilken typ av prov som tas så kan det handla om t ex

• Skrapprov: veterinären skrapar hårt på huden med t ex en skalpell för att kunna ta prov och titta i mikroskop och leta efter olika typer av parasiter. Ibland kan hunden behöva få lugnande för att man ska kunna göra skrapprov.

• Cytologi: kan tas med hjälp av tops, genomskinlig tejp eller liknande som trycks emot huden och sedan rullas mot ett objektglas. Används för att se om det t ex finns överdrivet mycket bakterier eller svamp på huden. Om hunden har knölar eller bölder på huden kan man använda sig av en nål och sticka i förändringen för att få ut material att titta på i mikroskop.

• Bakterieodling: Om hunden har väldigt mycket bakterier i huden (vid t ex en hudinfektion eller ful öroninflammation) så kan veterinären ta prov och skicka för odling för att få reda på vilken typ av bakterier det är och vilken antibiotika som kan vara lämpligt om hunden behöver sådan behandling.

• Prov för ringorm: kan tas om det finns misstanke om ringorm, ofta plockas hår och man kanske borstar igenom pälsen med en tandborste och skickar hår och hudflagor för analys. Ringorm växer långsamt och upprepade prover kan behövas för att utesluta.

• Biopsi: En liten bit av huden skärs bort (ofta med ett speciellt hudbiopsiverktyg, punch) och skickas för analys. Provtagning sker vanligen under narkos.

Diettest – steg 2 i hudutredningen

Om veterinären inte hittar några parasiter i huden, och klådan inte försvinner trots att hunden har blivit av med eventuell hudinfektion (ofta genom att tvätta/schamponera eller lokalbehandla med bakteriedödande och svampdödande produkter) så kan nästa steg vara ett diettest, för att se om det kan vara så att hunden reagerar på något i maten (en så kallad ”eliminationsdiet”). Idén med eliminationsdiet är att få reda på om hundens klåda/hudproblem är kopplat till något i maten eller inte. (I det här stadiet får man inte reda på vad hunden isåfall reagerar emot, bara om den reagerar eller inte.)

Innan man startar eliminationsdieten, så är det bra om man har fått bort eventuell överdriven svamp och bakterieväxt på huden (det som veterinären tittade efter i hudproverna). För mycket svamp och bakterier på huden kan ge klåda i sig, och då kan det bli svårare att tolka hur hunden svarar på eliminationsdieten.

Hur väljer man vilken mat hunden ska äta under sin eliminationsdiet? Vid foderallergi (kutan födoämnesreaktion, förkortas KFR) så reagerar hunden på något som finns i mat eller annat hunden äter. Oftast är det någon typ av protein som hunden reagerar på. Vanligen så utvecklar hunden en allergi mot något som de ätit under en längre tid, dvs hunden utvecklar en allergi mot ett protein som funnits i mat eller godis som den ätit länge. Därför försöker man antingen att hitta ett foder som innehåller (för hunden) ”nya” proteinkällor, eller så väljer man ett foder där proteinet är sönderdelat i så små delar att hundens kropp inte ska kunna reagera på det. Observera att hundar med ”foderallergi” inte är allergiska mot allt protein, utan mot vissa typer av protein! Vilken typ av protein som det är vanligast att vara allergisk mot har varierat över tid. Idag är t ex kycklingprotein-överkänslighet ganska vanligt, medan det förr var vanligare med överkänslighet mot nötköttsprotein, vilket sannolikt beror på att det blivit allt vanligare med kyckling i hundfoder. Man tror alltså att det är så att om hunden är benäget att utveckla ”foderallergi”, så riskerar det att bli allergiskt mot något av det som finns i maten som den äter.

Det rekommenderas starkt att man tar hjälp av en hudkunnig veterinär när man ska välja vilken hundmat ska få under eliminationsdieten. Det kan vara krångligt att läsa och förstå innehållsförteckningar på olika foder, och ibland kan man behöva gå igenom innehåll på foder och godis som hunden ätit tidigare under sitt liv. Det finns också foder som skyltar med att de innehåller hydrolyserat protein eller att de är ”hypoallergena”, det behöver dock inte betyda att de är lämpliga för alla individer att använda som eliminationsdiet. (Det har också visat sig att en del foder som marknadsförs med att de endast innehåller en proteinkälla i verkligheten innehåller även andra proteinkällor.) Under eliminationsdieten får hunden inte äta något annat än den anvisade maten! (Inget godis, inga matrester, inga tuggben, inga smaksatta tillskott eller djurtandkrämer om inte veterinären sagt att det är ok.)

När hunden har ätit klart sin eliminationsdiet (det brukar ta ca 8–10 veckor) så gör man en ”provokation”. Provokationen innebär att man ger hunden allt det som den åt innan eliminationsdieten, igen.

Ofta vill veterinären träffa hunden en bit in i eliminationsdieten för att kunna utvärdera hur huden ser ut, samt efter provokationen.

Om hunden blir helt bra i huden och klådan försvinner under eliminationsdieten, och problemen återkommer under provokationen så vet man att det är något i maten som hunden reagerar på. Om hunden varken blir bättre eller sämre under eliminationsdieten och det inte heller blir någon skillnad under provokationen, så vet man att problemen inte har med något i maten att göra. Om hunden däremot blir lite bättre under dieten (men inte helt bra), och sedan lite sämre igen vid provokationen, så är det troligen så att hunden reagerar mot något i maten, men att det dessutom även finns någon annan orsak till hudproblemen/klådan.

Observera! Det finns numer blodprov som man kan ta för att kontrollera om hunden har antikroppar mot olika livsmedel. Detta kan ibland vara till viss hjälp när man väljer ingredienser i eliminationsdieten, då väljer man någon ingrediens som testet inte ger utslag för. Det går dock inte att ta att blodprov för att kontrollera om djuret är allergisk mot något i maten, detta eftersom även friska hundar utan hudproblem eller klåda kan ha antikroppar mot olika livsmedel. I nuläget är eliminationsdiet alltså det enda sättet för att få veta om djuret reagerar på något i födan.

Överkänslig mot något i omgivningen – steg 3 i utredningen

För hundar som kliar/slickar sig trots att man uteslutit att hundens problem beror på parasiter i huden, och som inte heller blev bättre under eliminationsdieten så kan man misstänka att hunden är känslig mot något i omgivningen.

För att få ledtrådar till vad i omgivningen som hunden reagerar på, och för att eventuellt kunna utveckla vaccin och ge hunden, så kan nästa steg vara att ta ett blodprov eller/och göra ett pricktest.

Obs! Det är viktigt att känna till att man inte kan diagnosticera allergi genom att ta ett blodprov, blodprovet är enbart en hjälp till hur man bäst ska behandla hunden när man redan är säker på att den är allergisk. Även helt friska hundar utan klåda kan nämligen ha höga antikroppsmängder mot olika ämnen i omgivningen. Detta innebär att det vanligen inte är relevant att ta blodprov för att titta på antikroppsnivåer mot ämnen i omgivningen förrän efter att man uteslutit hudparasiter och gjort en eliminationsdiet.

Meningen med att ta ett blodprov eller göra pricktest, är alltså att få ledtrådar till vad det kan vara som hunden reagerar på. Informationen från blodprovet kan sedan användas till att utveckla ett vaccin som man kan ge hunden för att försöka minska symptomen på överkänsligheten (vaccinet ges antingen som injektion eller i munnen, ofta livslångt) eller för att få hjälp att undvika de ämnen som man misstänker att hunden reagerar på.